Till Gästboken  |  Skapa kommentar
2019-09-10 skrivet av Christian

Som rubriken lyder... Min mor fick en hjärtinfarkt under en vistelse i grekland... Jag är endast 25 år gammal och miste min far när jag var 9....hur i helvete ska jag klara detta.. Hon var verkligen allt för mig och jag pratade med henne dagen innan hon lämnade oss... Hon lät så pigg och kry... Livet är så jävla s orättvist.. Jag hade så mycket planerat för mig själv och henne men nu känns livet helt meningslöst... Föräldralös vid 25..saknar min mamma.. 😢

Visa kommentarer:
  2019-09-11 skrivet av  Anders   |  
Christian!
Jag lider verkligen med dig! Jag, liksom de flesta här känns det som, har erfarenhet av att förlora en livskamrat (man/fru) men inte föräldrar i en så ung ålder som du.
Sorgen och smärtan av förlusten, känslan av orättvisa, maktlöshet och meningslöshet som du uttrycker, kan vi dock dela och känna igen.
Jag förstår att frågar dig hur du ska klara det Christian. Jag har inget bra svar men jag vet av egen erfarenhet att det blir "lite mindre omöjligt" om man delar sin smärta. Försök att prata med dina vänner, syskon om du har några, andra släktingar eller någon du känner förtroende för. Sök samtalshjälp via sjukhuset, vårdcentralen, kyrkan, skolan, arbetsplatsen eller vad du har för möjligheter. Jag har upplevt stor hjälp i att prata om hur jag känner och mår. Om det inte är en väg som funkar för dig så skriv. Ingen behöver få läsa men det lugnar ofta ner alla tankar som far runt i huvudet om man släpper ut dem, antingen i tal eller skrift.

Det är en vidrig situation du hamnat i Christian. Det du måste gå igenom är orättvist och hemskt. Tillåt dig att vara ledsen, att gråta, sörja och tycka att allt är skit och meningslöst. Det är helt normalt när man drabbats av det du gjort. Allt annat hade varit konstigt. Ta timme för timme, dag för dag. Det känns inte så nu men med tiden blir du bättre på att leva med sorgen. Jag säger inte att den går över eller blir mindre men du blir skickligare på att hantera den.

Ta hand om dig!
  2019-09-13 skrivet av  Elin   |  
Åh! Jag trodde jag var den enda i hela världen som upplevt detta. Min pappa gick bort för två år sen efter en kort tids cancer. I år, dagen innan pappas årsdag hittar jag min mamma avliden i sitt hem efter att ha fått en hjärtinfarkt veckan innan som ingen visste om. Hon fick en till i sömnen. Den 13:e maj och 14:e maj med två års mellanrum förlorade jag mina bästa människor i livet och fyllde 25 förra veckan.
Tomheten är total och känslan av ensamhet går inte att beskriva. Försöker tänka på att all den kärlek de tutat i mig, ska jag nu försöker omvandla själv i mitt liv och försöka leva så som dem velat!
Jag har tagit hjälp av både kuratorsamtal och nu kbt för att
Kunna gå vidare!
Det är en vidrig känsla och något så fruktansvärt orättvist så att det inte går att beskriva! Jag lider med dig och kan verkligen säga att jag förstår din känsla!
  2019-09-14 skrivet av  Catrine   |  
Till Christian och Elin. Jag finner inga ord som skulle kunna ge någon tröst i er outsägliga sorg. Men hur grymt får livet bli. Känner så för er och säger som Anders att ta all hjälp och stöd som ni kan få. Jag misste min man för ca 6 månader sedan och har fallit djupt ner i sorg och depression. Mina två döttrar, 26 och 22 år gamla, som sörger sin fantastiska pappa känner att de även "förlorat" mig eftersom jag inte alls är som innan. Ser att de också skulle ha behov av att träffa och umgås med andra unga människor som delar samma upplevelser. De har precis som jag förlorat sina tidigare vänner, om de nu var det? Sen får man givetvis helt andra perspektiv på livet och det är nog svårt att förstå för de som inte drabbats. Jag har fått tips om Randiga huset, som har uppgifter om hur det ser ut med olika nätverk i landet. Handlar det om cancer finns näracancer. se. Är ni på Facebook och vill ha kontakt där kan jag förmedla till mina döttrar så att ni hittar varandra. Skickar en stor kram till er.
  2019-09-15 skrivet av  Christian   |  
Hej allesammans,

Först och främst vill jag tack för dem vackra orden, samt uppmuntrande bemötande.

Ja, det är hemst hur livet kan ta vändning, jag hoppas att ni alla finner någon form av frid, visst, som ovan nämnde, det kommer man väl aldrig föra helt och hållet, men man kommer nog kunna hantera sorgen på ett och annat sätt med tiden.

Jag har tagit många viktiga beslut i mitt liv nu, jag ska börja studera, samt flera andra val i vardagen, minns vad min mor alltid sa, "Du och endast du är ansvarig över det liv du vill ha."

Tack mamma... För allt.... Jag vet att vi kommer ses en dag.. Älskar dig. ❤️
  2019-09-17 skrivet av  Carolina   |  
Så hemskt, Christian. Jag beklagar verkligen. Jag förlorade min pappa i en arbetsplatsolycka i Norge i somras. Är fortfarande i någon slags chock tror jag, har inte lyckats börja bearbeta ännu för jag har ingen aning om hur jag ska börja :(
 
Skapa kommentar    
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">