Till Gästboken  |  Skapa kommentar
2018-12-05 skrivet av Tina

Här ligger man vaken mitt i natten återigen.. vi är nu inne på två månader när vi varken har hörts eller setts. Det sista vi sa till varandra var godnatt och sen åkte du till jobbet tidigare än mig som vanligt. Den fredagen för två månader sen så var allt som vanligt på jobbet tills man fick ett konstigt telefonsamtal från förskolan om att nån från ditt jobb hade ringt för att meddela att du skulle bli sen med att hämta våran tvååriga dotter. De som var konstigt var att först och främst var hon hemma sjuk hos mormor och sen för de andra att de inte var du som hade ringt till dom. Det var då jag började ringa dig och försökte få tag på dig för att få reda på vad de var som pågick. Jag började ana att nåt var fel när jag efter 4 samtal inte fick tag på dig.. du var annars väldigt snabb med att ringa tillbaka om du inte kunde svara. Jag ringde runt till alla jag kunde tänka mig innan jag ringde din chef på jobbet som då sa att du varit med i en olycka, vilket i själva verket betyde något helt annat. Jag hade inte tillräckligt med is i magen för att stanna kvar ovetandes på jobbet så jag åkte därifrån och raka vägen ner till ditt jobb. Kom dit och mötes av en chock; alla dina kollegor satt knäpptysta inne i lunchrummet med en stor tomhet i sin blick, så fort din chef fick syn på mig och skakade på huvudet och sa att vi går ut och pratar så visste jag, jag visste de jag inte ville inse! Du var borta.... 10min därefter kom polisen som hade försökt hitta mig för att få träffa mig öga mot öga för att konstatera de otänkbara! Dom hade hittat dig i din parkerade lastbil död. Du var helt enkelt borta. Jag var i stor förnekelse och ville inte inse att de var dig man pratade om.. men nu ligger jag här gravid i v30 med våran 2åring och vet varken in eller ut. Allt de praktiska är gjort efter två månader och medan alla andra pyntar och inväntar julen så väntar jag fortfarande på meningen med de hela. Och att du ska komma tillbaka.. för hur kan man bara så där försvinna, 40år och få en propp i lungan från ingenstans känns helt omöjligt!! 5år tillsammans och 2år som gifta, med snart 2barn.. och nu är jag själv ! Jag försöker hitta viljan varje dag..

Visa kommentarer:
  2018-12-05 skrivet av  Lina   |  
Min man dog för snart 5 månader sen av en anafylaktisk chock mot antibiotika. Från ingenstans rämnade hela världen. Massor av kramar ❤️❤️❤️❤️
  2018-12-05 skrivet av  Katarina   |  
Jag blir så ledsen och tagen av din berättelse. Vilken chock! Min man sökte akut hjälp veckan innan han föll ihop här hemma och dog i aorta dissektion. Han blev hemskickad och sa att det var stress vilket han tog fasta på och vägrade åka in igen.........De första månaderna skrek och bad jag honom att komma tillbaka till mig, men 7 månader senare lyser han fortfarande med sin frånvaro. Nu är jag ledsen för hans skull, för han ville verkligen leva. Attackerna finns där fortfarande men det är längre emellan nu. En ständig berg och dalbana som inte går att kliva av på.
Jag hoppas verkligen att du har nära och kära som kan stötta dig och hjälpa dig nu. Här inne är vi många som kan göra det via tagentbordet. Massor med styrkekramar till dig.
  2018-12-05 skrivet av  Yvonne   |  
Tina,vilken berättelse,finner inga ord,livet är orättvist många gånger. Jag känner verkligen med dig. Jag miste min man i juli,helt plötsligt oväntat,hittade honom i tvättstugan, vi vart gift i 42 år. Tunga dagar nu,denna månad blir nog den svåraste,alla ska va glada,allt pynt och förväntningar. Jag mår dåligt vissa dagar,något bättre andra dagar,men inget blir sig likt.
  2018-12-06 skrivet av  Monika   |  
Tina hemskt o väldigt ledsamt det som hänt dig . Jag miste min sambo för snart 7 månader sen . Han åkte också till jobbet som vanligt men kom aldrig hem igen . Han drunknade i en kraftdamm på sin arbetsplats . Han hittades dagen efter av dykare . Det var hemskt när polisen kom med beskedet . Vi hade varit tillsammans i 24 år . Så det är tomt utan honom jag saknar honom varenda dag . Många styrkekramar till dig från mig .
  2018-12-13 skrivet av  Jessica   |  
Min man och barnens pappa dog den 2 augusti av ett hjärtstopp till följd av ett getingstick.
Livet rämnade där och då. Vi, barnen (tre killar) och jag har andats oss igenom dessa månader... Tidsperspektivet är overkligt. Vi har bättre dagar och vi har sämre dagar.
Stor kram till dig❤️❤️🙏🙏
 
Skapa kommentar    
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">