Till Gästboken  |  Skapa kommentar
2018-11-02 skrivet av Cecilia

Den 12/9 dog min sambo sedan 10 år, endast 30 år gammal. Vi träffades när jag precis fyllt 20, vi flyttade hemifrån tillsammans, vi var varandras bästa vän och var i varandras sällskap alla timmar vi kunde under drygt tio år. Vi ville helst bara få vara med varandra och pratade i telefon flera gånger om dagen när vi inte var tillsammans. Efter två månader av intensivvård efter flera livshotande toraxoperationer för att stoppa inre blödningar orsakade av din medfödda sjukdom Neurofibromatos typ 1 gick det inte mer. Jag låg hos dig i sängen och höll om dig, med min kind mot din kind, när din respirator stängdes av. Efter fyra minuter kände jag ditt sista hjärtslag med min hand som låg på ditt bröst. Jag har aldrig varit en vuxen människa utan dig och det är ingenting jag vill vara nu heller. Vad gör man när den enda människa man har i livet, den som tog hand om mig och den jag tog hand om, plötsligt inte finns mer?

Visa kommentarer:
  2018-11-02 skrivet av  Katarina   |  
Beklagar så din sorg. Har tyvärr ingen aning vad man gör när ens älskade bara försvinner från livet. Kämpar själv med att hitta svaret. Kram
  2018-11-03 skrivet av  Yvonne   |  
Hej! Haft sovande jour i natt,det gick bra. Men nu hemma hos mig med mitt barnbarn vi bakar lite.igår när vi skulle åka till graven,orkade jag ej bli med,kändes så hemskt jobbigt. Ska försöka åka på måndag istället. Känns så overkligt åka till en grav,när han nyss var levande,det gick bara i te. Den här helgen är lite xtra jobbig känns det som. Hur har det gått för er andra då i helgen??? Nu ska jag ta en promenad med min lilla hund. Kram på er idag,vi tänker på varann dessa tunga dagar,kanske ljusnar något längre fram.
  2018-11-05 skrivet av  Mirjam   |  
Vad jobbigt för dig!!
Vet inte heller vad man gör, min make blev 39 år gammal. Hann fira 10 årig bröllopsdag och fick 12 år tillsammans! Min fina make, bästa vän och trygghet.
Det var han och jag sista stunden, var hos honom när han tog sitt sista andetag.
Ville så mycket mer, kunde inte göra honom frisk när cancern kom tillbaka och inget mer gick att göra.
Vi tog tillvara på tiden, ovissheten var det värsta, att inte veta när och hur lång tid det är kvar.
 
Skapa kommentar    
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">