Till Gästboken  |  Skapa kommentar
2018-08-24 skrivet av Linda

Ett år, lite drygt, som änka. Saknaden är lika fruktansvärd även om jag inte längre gråter flera gånger om dagen. Kärleken är ju lika stark som när den var ny en gång. För att inte såra de som försöker trösta mig, låtsas jag att jag inte stängt dörren för en ny man nån gång. Alla säger det. "Du är så ung, inte ska du va ensam resten av livet." Men jag vill verkligen inte ha nån ny man. Jag vill ha MIN man!!!! Varför kan de inte bara låta mig va kär i min make, även om han är död? Eller är det egentligen jag som är dum? Nån som har erfarenhet av detta? Mig gör det inget om jag är ensam resten av livet, det är andra som har bekymmer av det.

Visa kommentarer:
  2018-08-24 skrivet av  J   |  
Känner igen mig. Att folk prata strax efter hans död att du kommer träffa någon ny och inte vara själv resten av livet. Och jag får inte vara nöjd med vårat gemensamma barn på 4år. Klart hon ska och kommer få ett syskon i framtiden. Men jag vill inte ha barn med någon annan. Och är nöjd med vårat gemensamma kärleksbarn. Självklart ville jag ha syskon till henne innan han dog. Visst känns det skrämmande att känna att man kommer leva ensam resten av sitt liv. Men jag vill inte ha någon annan. För mig har det gått lite mer än ett halvår som änka. Men jag älskar honom inte mindre för att han är död.
  2018-09-15 skrivet av  Mimmi   |  
Den eviga kärleken......

Jag känner som både Linda och J skriver. Jag älskar min man !
Och det prästen sa " tills döden skiljer er åt " när man gifter sig är inte sant !
Jag har aldrig känt mig mer gift med min man än nu , det var för alltid, och kommer alltid att vara.
Bara ordet "änka" gör mig hysterisk !
 
Skapa kommentar    
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">