Till Gästboken  |  Skapa kommentar
2018-07-12 skrivet av Anneli

6 månader har gått sen min älskade sambo dog efter 1,5år med cancer. Saknaden gör så fruktansvärt ont! Han blev endast 48år och vi fick 10år tillsammans och skulle fått så många fler.
Känslorna åker verkligen berg och dalbana. Det är svårt, men tar en dag i taget, ett steg i taget.
Gud tar dom finaste först och livet är inte rättvist.

Visa kommentarer:
  2018-07-13 skrivet av  Maria   |  
Beklagar sorgen. Har själv sorg efter min pappa. Visst är det svårt. Känns tröstlöst. Men man måste kämpa på. Kram till dej.
  2018-07-17 skrivet av  Katarina   |  
Förlorade min man i april detta år. Han föll bara ihop...aorta dissektion. Också han 48 år. Vi skulle firat 30 år tillsammans i juni detta år. Känner så igen mig med berg och dal bana osv. Jag skrev inlägget om att livet är orättvist. Imorgon blir jag "själv" här hemma för första gången sen den dagen, då sonen som bor hemma drar iväg några dagar. Han behöver verkligen det. Han försökte ju rädda livet på sin pappa och han håller sina känslor inom sig, precis som sin far. Inte "besvära/bekymra" oss andra. Men det blir en utmaning. Kvällar och nätter är värst. Och det är precis så som du säger att man får ta ett steg i taget, en dag i taget. Tre månader har snart gott och jag kan konstatera att jag andas än...Kram på dig!
  2018-07-18 skrivet av    |  
Beklagar😢. Min man gick bort i april efter 2,5 åt med cancer.
Han blev 44 år, vi hade varit tillsammans i 16 år.
 
Skapa kommentar    
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">