Gästboksinlägg med kommentarer | VIMIL - Nätverket för oss som mist någon mitt i livet
Till Gästboken  |  Skapa kommentar
2018-07-06 skrivet av Yvonne

Respons på ”Årsdag” av Linda.
Jag förstår dig precis, jag miste min älskade make för ca 2 år sen. Också lättad för hans skull efter att han genomlidit obotlig cancer men saknaden efter honom är obeskrivbar. Man lever som i en bubbla. Jag lever, men ”lever” inte hela tiden som omgivningen verkar tro. Ingen frågar länge hur jag har det i livet... men det kanske man inte kan begära? ..

Visa kommentarer:
  2018-07-07 skrivet av  Linda   |  
Sorgen kommer vi bära med oss livet ut även om den kanske mildras med tiden. Något har ju gått sönder. Upplever själv det du beskriver, som att allt ska vara över efter ett år. Visst, jag jobbar och gör vanliga saker. Men jag kan fortfarande bli överraskad av tårar mitt i mataffären. Det kommer aldrig vara över för mig. Tack för ditt inlägg, så skönt att nån förstår. Stor kram till dig.
  2018-07-07 skrivet av  Lisa   |  
Sorgen finns med mig fortfarande efter sex år sedan min man dog efter en tid med cancer, livet går vidare men saknaden finns kvar, det stämmer med att något har gått sönder...Tack för era inlägg, dom ger kraft, jag är inte ensam om det här. Varma kramar till er alla i samma situation♥
  2018-07-08 skrivet av  Marie   |  
Jag vet också hur det känns när all kärlek och längtan gör så ont att du knappt kan andas. När man förlorat sin stora kärlek i livet förlorar man ju också hela sin framtid. Att överleva dagen den första tiden är så smärtsamt.
Det har nu gått 4 mån sedan jag hittade min man död på morgonen. Livet har varit ett kaos. Nu börjar jag landa sakta i verkligheten. Samtidigt tror jag ändå att han skall komma tillbaka igen för att inse motsatsen är för smärtsamt ännu. Utan mina barn, grannar och vänner hade jag inte överlevt. Att vara ensam är så väldigt svårt när man tidigare delat hela livet tillsammans med den man älskade. Alla säger att det blir lite bättre när tiden går och jag vill så gärna tro det. Men som ni säger måsta livet gå vidare och man lär sig att leva med saknaden.
  2018-07-12 skrivet av  Ewa   |  
Ni har så rätt.
Saknaden och tomheten finns hela tiden. Jag hör fortfarande min mans kommentarer när jag gör något. Hans oslagbara humor och den kärlek han gav till mig barn och barnbarn kommer alltid att fattas oss. Omgivningen kan nog aldrig förstå. Man måste nog ha upplevt det själv för att ha en aning om hur energikrävande en sorgeprocess kan vara och att den är så olika för oss alla.

Stora varma sommar- och styrkekramar till er alla därute i sorgens famn.
 
Skapa kommentar    
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">