Gästboksinlägg med kommentarer | VIMIL - Nätverket för oss som mist någon mitt i livet
Till Gästboken  |  Skapa kommentar
2018-05-15 skrivet av Jessica

Jag är så tacksam att jag fick tipset att gå med i denna förening och i facebookgruppen. Det skänker tröst att läsa vad alla ni andra går och gått igenom och det är skönt att se att fler har det så svårt som jag har det och att det faktiskt kan bli bättre.
Jag förlorade min man Knut i cancer efter bara 18 dagars sjukdom, på söndag är det 1 månad sedan han somnade in.
Tidigare i år har min bror och min pappa gått bort.
Så just nu handlar mitt liv mycket om att försöka orka leva, att på något sätt gå framåt trots den fruktansvärde sorgen. Jag kunde verkligen inte tro att sorg är så fysiskt smärtsam.
Jag är så tacksam att vi fick 27 härliga år tillsammans men att bli änka när man är snart 50 år känns tungt.

Visa kommentarer:
  2018-05-15 skrivet av  Anders   |  
Jag kan inte låta bli att reflektera över att du liksom jag och många andra utsätts för flera prövningar inom kort tid. Själv fick jag en prostatacancerdiagnos förra sommaren, opererades och hann precis återvända till jobb och vanligt så slog min frus cancer till skoningslöst och det blev plågsamma och smärtfyllda tre månader innan pinan var slut. Varför ska man utsättas för flera svåra prövningar på en gång???
  2018-05-16 skrivet av  Åsa   |  
Ja det lindrar en smula att läsa om hur andra har tacklat detta vidriga. Själv förlorade jag min man efter åtta veckor i cancer och det är nu drygt två månader sedan. Vi hade 21 underbara år och han var en fantastisk pappa till min son. Nu är jag 50 år och änka. Inte precis den framtid jag hade sett framför mig. Känner att jag har förlorat hela mitt liv.
  2018-05-16 skrivet av  Elisabeth   |  
Vad jag känner igen mig! Detta är det första jag läser då jag först idag fick höra talas om Vimil genom boken " Jag är lyckligt gift, min man är bara lite död".
Min man fick diagnos hjärntumör den 17/11 och avled 30/3. Vi hade så mycket planer, speciellt för i år när jag nu ska fylla 50 år. Vi träffades tre dagar innan jag fyllde 18 år och "det sa bara klick". Jag fattar inte hur jag ska klara av dagarna (som jag troligen har) framöver....
  2018-05-16 skrivet av  Lena   |  
Jessica,
Jag heter Lena, Min man dog för 4 år sedan. Jag vill säga till dig att vi i Vimil, förstår och hjälper varandra. Jag blev änka när jag var 53 år. Vännerna i Vimil har hjälpt mig. Det som är så bra är att vi som har och upplever sorg, vi behöver inte förklara något. Vi stöttar varandra.
 
Skapa kommentar    
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">