Till Gästboken  |  Skapa kommentar
2018-04-24 skrivet av Ida

På lördag är det 3 veckor sedan min lillebror blev mördad. Han var ett år yngre än mig. Vi pratade i telefon flera gånger i veckan och firade jul, nyår och midsommar ihop. Däremellan träffades vi på mina barns respektive hans sons födelsedagar och lite då och då. Vi kände varandra utan och innan. Han är den person jag kunnat vara mig själv helt och hållet tillsammans med. Han visste allt om mig. Nu är han död, mördad och jag känner ingenting. Jag jobbar på en uppsats och livet går sin gilla gång. Jag grät dom första dagarna, men inte nu. Vad är det för fel på mig? Jag var helt förstörd dom första dagarna efter mordet, men det är som det tog slut. Jag har svårt att tro att det gick över så fort. Min sambo tror att det är så det blir. Hjärnan bearbetar sorgen ändå och det går över... jag känner mig hjärtlös, frustrerad och konstig

Visa kommentarer:
  2018-04-24 skrivet av  Sabina   |  
Jag pratar gärna då jag varit med om liknade sak. Du är nog i chock fortfarande, eller så går det bara väldigt upp och ner som för mig - det går inte att förstå? Det känns så overkligt och då är det svårt att känna.
Maila mig om du vill prata? sabinaorjenfelt@gmail.com


  2018-06-12 skrivet av  Anna-Lena   |  
Det är kroppen och hjärnan som skyddar dig, chocken tar över och gör dig både kall och utan känslor. I din situation reagerar många som du. Sorgen kommer. Kan dröja månader. Du får bara vila ett tag då adrenalinet tar över och ser till att du fungerar. Varm kram till dig.
  2018-06-12 skrivet av  K   |  
Klockrent inlägg Anna Lena. Sorgen går i vågor. Fruktansvärt sätt att avlida på genom dödligt våld. Livet är skört från glädje till sorg.
 
Skapa kommentar    
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">