Till Gästboken  |  Skapa kommentar
2017-10-27 skrivet av Hampus

Det har snart gått 2 månader sedan jag förlorade min Pappa, han skulle fylla 53 år nu den 5 November. Det är alltid svårt att förlora någon man älskar och speciellt någon av sina föräldrar, jag själv är bara 17 år och det är alldeles för tidigt för mig att mista någon, men det var såklart också för tidigt för min pappa att lämna denna jord. Saknaden är enorm och det går inte en dag utan att jag tänker på honom, vi hade inte alltid så jättebra kontakt och den sista tiden så ringde han mig ett par gånger men jag svarade inte för att jag tänkte att jag hade massor av andra dagar att prata med min pappa men så blev det inte och det är bland annat sånt jag tänker på och det är också de som gör mig ledsen. Någon här som har råkat ut för liknande situationer och vet hur man ska gå vidare i sorgen?

Visa kommentarer:
  2017-10-30 skrivet av  Ann-christin   |  
Hej Hampus! Något liknande hände mig, chock, kris. För mig hjälpte det med att gå en sorgkurs. Det finns en bok, sorgbearbetning av Anders Magnusson som är väldigt bra utan den vet jag inte var jag hade varit idag. Jag tog mig igenom den värsta chocken, tragedin genom att läsa den, sen bearbetade jag den inre smärtan genom att skriva ner vad jag kände. Idag är det 1 1/2 år sedan min syster hastigt lämnade oss efter att ha varit förkyld ett tag. Hur har det gått för dig?
  2017-11-05 skrivet av  Marith   |  
Hej Hampus!
Dina tankar är helt normala i din situation, man går igenom olika sorgfaser, bla dåligt samvete är en känsla.
Jag tycker absolut att du skall gå och prata med någon. Min man gick bort nu i augusti och min son mår pyton och har samma tankar som du har.
Han gick till vårdcentralen och där fick han kontakt med en psykolog som hjälper honom med hans tankar.
Han tycker att det är jätteskönt att prata med honom, det är en utomstående och han kan säga precis vad som helst.
Stor kram och lycka till!
  2017-11-08 skrivet av  sol,gbg   |  
Hej Hampus!

Jag förstår att du sörjer din pappa och det är väldigt skönt att få prata med någon om saknaden och det är inte alltid vänner förstår. Jag själv förlorade min mamma som blev 50 år. Själv var jag 28. Om du vill får du gärna maila mig om du vill prata lite. Stora kramar Marica sol232@msn.com
  2018-01-23 skrivet av  Gisela   |  

Hej Hampus,

Jag beklagar verkligen din förlust!

Det är väldig svårt att förlora personer man har i sin familj. Den första tiden är helt sjukt jobbig men jag kan säga att det blir bättre. Försök att hitta någon som du kan prata med och som kan hjälpa dig att tänka på den tid ni hade och de stunder som var bra. Din pappa vet att du inte menade något illa att inte svara och han har förlåtit dig för det så se till att förlåta dig själv för det!! För det är ofta man inte vill prata med olika människor för att man inte har tid eller orkar just då. Man kan ju omöjligt veta att det kanske är sista gången.

Själv så jag till min bror att jag hoppas se dig då vi var rejält ovänner sista gången som vi träffades. Några dagar senare dog han i sviterna efter en trafikolycka. Till en början hade jag jätte svårt att ta att jag hade sagt så till honom det sista jag gjorde. Till slut tänkte jag att jag måste förlåta mig själv för att jag sa de orden. För jag vet ju att min bror vet att jag inte menade på det sättet när jag sa det. Jag mådde mycket bättre efter jag förlåtit mig själv och då först kunde jag börja med min sorghantering.

Senare i livet har jag varit väldigt försiktigt med att säga dumma saker till folk innan vi skilts. Så för två år sen lyckades jag med att säga - Jag älskar er, säg det till pappa också.
Detta blev mina sista ord till min mamma. Dagen efter omkom hon i en trafikolycka och vecka efter dog även pappa i sviterna efter trafikolyckan. Så mitt tips till dig är att leta efter positiva saker och se till att ha så roligt du kan. För har du roligt så känns saker inte så tungt. Försök hitta glädje och tacksamhet i allt och alla som är kvar.

Ha det så gott och förlåt dig själv för att du inte svara för du kunde inte veta att saker skulle bli som de blev. Hitta någon som du kan prata med och försök att ha så roligt och bra du kan.

Känner med dig!
Kram
Gisela

 
Skapa kommentar    
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">