Till Gästboken  |  Skapa kommentar
2017-07-16 skrivet av Smulan

För 4 månader sedan rasade min värld samman. En fruktansvärd olycka, och du är borta för alltid. Det gör så oerhört ont och saknaden är outhärdlig. Det är så grymt att inte få ta farväl. Jag ville få säga att jag älskade dig så oändligt mycket. Nu får jag aldrig chansen att göra det...
Tänk att ALDRIG MER får jag se dig. ALDRIG MER höra din röst. ALDRIG MER får jag kyssas dina mjuka läppar. ALDRIG MER får jag känna dina starka armar omkring mig. ALDRIG MER kan du trösta mig när jag är ledsen. Jag vandrar i dödsskuggans dal. Du kommer att fattas mig för evigt och jag hoppas att jag en dag kan leva igen och inte bara överleva.....

Visa kommentarer:
  2017-07-17 skrivet av  Mats Ekelund   |  
För fyra månader sedan gick min hustru Annica bort i cancer. Även om vi visste att det var oundvikligt är smärtan och saknaden stor. Jag vet inte heller var jag ska få kraften ifrån att orka leva vidare.
  2017-07-17 skrivet av  Britt-Mari Wiseen   |  
Förlorade min man för ett år sedan i leukemi. Fortfarande obegripligt men jag har överlevt genom att hålla mig sysselsatt. Satt upp mål ett mål för varje dag med saker som ska fixas. Det har hjälpt mig genom det värsta. Ni betyder mycket för många runt omkring er. Tänk på det.
  2017-07-18 skrivet av  Anders Johansson   |  
Hej Smulan!
Förstår hur du känner dig. Min särbo dog i hjärnblödning 23/1-17. Hann aldrig ta förväl. ALDRIG MER känslan du skriver om är fruktansvärd. Det kommer att bli bättre men allt tar sin tid. Har börjat må bättre men ibland kommer den overkliga känslan. Har svårt att fatta hon är borta. Har gått med Vimil och varit på några fika träffar. Har även kontakt med en medlem. Skönt att prata med andra i samma situation. Du kommer att börja leva igen men det tar sin tid innan glädjen återkommer.
Hoppas du lyckas resa dig. Anders


 
Skapa kommentar    
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">