Gästbok | VIMIL - Nätverket för oss som mist någon mitt i livet

Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-03-18 skrivet av Rosemarie

Mamma

De va du som kysste mig första gången de va du som torkade mina tårar plåstrade om mina skrubbsår då jag ramlar,De va du som gick med mig till min första skoldag du lärde mig läsa och skriva. Du tröstade mig då jag va ledsen hjälpte mig genom hjärtesorg. Nu kan ingen trösta mig saknar dig så mamma. En ny stjärna tändes i går på himmelen 17/3 2018 Älskar dig här och i evigheten din dotter .

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2018-03-14 skrivet av Smulan

Du fattas mig

Du har nu varit död i snart 1 år. Du omkom i en fruktansvärd grävolycka och bara rycktes bort ifrån mig. Saknaden är outhärdlig. Du fattas mig varenda dag. Jag älskade dig så otroligt mycket. Det är så jobbigt att gå vidare när det inte finns någon förståelse i vårt samhälle för den här typen av sorg. Man är så ensam. Jag fick aldrig ta adjö av dig, jag var inte välkommen på begravningen och jag har ingenting kvar efter dig förutom alla underbara minnen. Det jag skriver om kallas för "obehörig" sorg.

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2018-03-06 skrivet av Jessica

Hur går man vidare

Den 28/1-2018 somnade min Man plötsligt in. Nu är jag själv med vårat älskade barn på 3,5 år
Jag tänker sunt men sorgen och paniken om hur min verklighet är tar över om och om igen. Att veta att jag aldrig mer i detta liv får hålla om honom eller att våran dotter inte har sin pappa.
Det gör mig så ledsen.

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2018-03-02 skrivet av Lena

Avsked

Idag ska vi ta ett sista farväl av min älskade make och bästa vän, Mikael och Marias älskade pappa.
Känns så svårt❤️

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2018-02-25 skrivet av Alma

Dina andentag

Redan då, för 11 år sedan , vi fick besked om din sjukdom visste vi att den dag kommer. Dagen de säger att det finns inget att göra , att din kropp orkar inte mer. Nu sitter jag här och lyssnar på dina andentag och är så glad att höra dem fortfarande. För jag vet att dem kommer att tystna , kanske imorgon eller överimorgon eller...
Men nu sitter jag bara här och njuter av dina andentag....

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">