Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2019-04-04 skrivet av Annelie

Saknaden

Det har nu gått snart 10 år sen min man dog, sorgen o tomheten är ständigt mina följeslagare , dagarna går an - det är kvällen då tankarna o minnena som kommer smygande , det gör så ont, och när man vaknar ENSAM.
Ändå är det inte på samma sätt som förr,saknaden är enorm men min beslutsamhet att välja en annan väg att gå är ny...
Så jag traskar på med min minnesryggsäck på ryggen, det går inte fort (och ibland tvekar jag och vill backa tillbaka ,,till mina tårar o min sorg) men sen kämpar jag för att komma en bit framåt igen. 💞💞💞 ”miss you like crazy”

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2019-03-30 skrivet av Birgitta

Saknaden gör så ont.

Veckorna (blir 7 veckor nu) går och jag väntar fortfarande på att du ska komma hem min älskade . Så fruktansvärt jobbigt att vara ensam i huset som vi köpte för några år sen . Som vi nu skulle börja att pyssla lite med och göra iordning . MEN nu sitter jag här själv och mår fruktansvärt dåligt. Jag tänker dra mej neråt mina hemtrakter runt Norrköping vartefter. Kanske finns det fler där som är i samma situation. Kram

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2019-03-27 skrivet av Mimmi

Tio månader nu...

Tio månader nu .....

Tio månader sedan jag förlorade "mitt allt ".Tio månader i helvetet ! Sorgen och ensamheten blir djupare och värre för varje dag som går. Så även avundsjukan mot dem som har sin partner kvar.
Att tiden läker alla sår verkar något överdrivet. Jag förstår inte hur jag skall orka leva vidare i denna otrygghet.
Jag vet inte vad som kommer , men jag vet att mitt liv aldrig kommer att bli detsamma som förr. Men det är ju det livet jag vill ha igen, som det var förr ! I stället skall jag med kraft och tabletter försöka " glömma " hur våra mer än 50 år tillsammans var. Det är omöjligt , åtminstone för mig.
Det känns som slöseri av tid , att sitta och vänta .....
ja på vadå , att det blir min tur att resa vidare.
Jag känner mig ledsen,arg, ursinnig, på att livet blev så orättvist för oss.
Snälla kom tillbaka .... nu !

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2019-03-26 skrivet av Catrine

Ljuset återvänder

Har också alltid njutit av våren. Varit tidigt ute och handlat penséer för att plantera i krukor utanför entrén. Tyckt att påsken är den härligaste och mysigaste helgen. I år har jag inte ens orkat klippa bort allt visset och torra grenar och kvistar. Känns bara tyngre och tyngre för var dag som går.

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2019-03-26 skrivet av Catrine

Ljuset återvänder

Har också alltid njutit av våren. Varit tidigt ute och handlat penséer för att plantera i krukor utanför entrén. Tyckt att påsken är den härligaste och mysigaste helgen. I år har jag inte ens orkat klippa bort allt visset och torra grenar och kvistar. Känns bara tyngre och tyngre för var dag som går.

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">