Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-12-28 skrivet av Sara

Små barn vimil träff

Såg att det var en vimilträff i Stockholm i januari? Finns det ngn här med små barn som tänkt gå?

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-12-26 skrivet av Elisabeth

Utstött?

Min man dog i slutet av okt efter kort tids sjukdom, Leukemi. Sorgen är ofantligt stor, vi skulle precis börjat njuta av pensionen då sjukdomen smög sig på. Min älskade, min livsvän och mina två barns pappa försvann plötsligt genom en felaktigt utförd lungbiopsi. Den var, enligt läkarna, tvungen att utföras för att hitta den medicin som skulle sättas in för leukemin. Lungblödningen gick inte att stoppa! Min man dog i princip i mina armar.
Jag har nu kämpat mig igenom snart två månader med begravning, tackkort och den förskräckliga mängd med post som väller in från alla myndigheter. Kontaktat de banker som maken hade någon kontakt med, kollat autogiron, kontaktat företag för att säga upp avtal m.m.
Jobbigt är nu, förutom den enorma saknaden, att upptäcka att folk flyr undan mig. Sätter man sig i en soffa i personalrummet blir man snabbt ensam. Kommer man gående över gården så vänder många bort blicken och låtsas att de inte ser en. Byter sida på trottoaren, vägen. Jobbigt att va...

Till gästboksinlägget
19 kommentarer  
2018-12-26 skrivet av Ewa

Ensamhet

Ensamheten i en sorg efter sitt livs älskade är så tung.
Även om jag har två underbara döttrar med fantastiska respektive och fyra ljuvliga barnbarn från 13 år ner till 3 år.
Ensamhetskänslan som man ändå upplever i samvaro med andra är så märklig att känna och så smärtfull. Den 17 december på morgonen så fick min 90-åriga mamma somna in. Hon hade problem med ont i ryggen, bristande ork och dålig matlust. Ändå kom döden oväntad och avbröt våra julplaner. Vi tre syskon vakade vid hennes sida tillsammans i två dygn och jag vet att hon älskade att ha sin ungar omkring sig. Barnbarnen kom och gick. Till slut fick hon ett fint och värdigt insomnande.
Hon kunde ändå vara med den 25 november på det 6:e barnbarnsbarnets dop i den kyrka där barnets mormor, min syster och mammas dotter begravdes för 11 år sedan. Tacksam för att hon hann besöka graven en sista gång. Ibland undrar man över meningen eller slumpen.
Min älskade man fick för två och ett halvt år sedan somna in efter en svår död...

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-12-24 skrivet av maria

god jul

God jul min tvillingbror och mamma och pappa som är i himlen och fått ro. Det har varit en jobbig julafton men jag tror ni har det bra. Ta hand om varandra och tänker på er.

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2018-12-22 skrivet av Lena

Bröllopsdag 23:e december

Det är 10,5 månad sen min man somnade in. I morgon, den 23:e december är vår bröllopsdag. Det skulle bli vår 29:e bröllopsdag, men tillsammans i 43 år. Jag är så ledsen, saknaden är stor.
Tårarna rinner när jag försöker skriva vad jag känner.

Förra året ordnade han en underbar bukett med rosor genom vår son för att jag skulle få när han kom hem på permission från Långbro över julhelgen. Han hade så ont i sin rygg och kämpade tappert. Vi hade en underbar julafton med hela familjen trots att min man inte alls mådde bra, på grund av njursvikt fick vi åka tillbaka tidigare på juldagen. Han piggade på sig efter lite mediciner och klarade sig bra fram till den 7:e februari då han somnade in, kroppen orkade in längre.

Morgondagen känns värre än julafton. Jag vet att julen kommer vara full fart med son och hans familj. De små underlättar i tillvaron men saknaden är stor efter min älska make och bästa vän, pappa, farfar och morfar.

Älskar dig så

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">