Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2017-03-21 skrivet av Ylva

Min älskade pappa

Jag förlorade min pappa för ungefär ett år sedan, 4/2-16, i ett plötsligt hjärtstopp. En natt som förändrade mitt liv. Det kom dom en chock och jag själv har ännu inte förstått.
Skulle gärna vilja prata med någon annan som plötsligt utan förvarning förlorat sin förälder.

Älskade pappa, saknar dog så oerhört! ❤️
Kram din Ylva

Till gästboksinlägget
6 kommentarer  
2017-03-18 skrivet av Maria

Älskade💖

Min älskade drömprins, jag älskar dig och saknar dig. Jag vill inte tro att du är borta, att du valde att inte leva vidare i vårt kärleksrus. Jag väntar på att du ska komma tillbaka, det värker överallt, och allt är bara mörker och smärta. Jag vill inte leva utan dig, hur skulle det ens kunna gå till....?
Det känns som min själ har frigjort sig från min kropp och letar efter dig någonstans i universum. Var är du? Kom tillbaka! Jag går sönder av smärta....
Din Kärlek

Till gästboksinlägget
6 kommentarer  
2017-03-09 skrivet av Lennart Bern

Livet är orättvist

I dag den 9 mars är det ett år sedan min älskade livskamrat lämnade mig och sina barn och barnbarn.
Min fru som var 66 år hade drabbats av en bröstcancer som hade spridits metastaser i ryggraden och slutligen i levern som inte orkade längre.
Dom sista två åren var jag hennes " personliga assistent " vilket innebar att jag vårdade och var vi hennes sida nästan dygnet runt.
Dom första månaderna efter hennes bortgång, hade jag fullt opp med att ordna med försäljningen av vårt hus , som jag av känslomässiga , ekonomiska och praktiska skäl måste sälja. Jag måste också ordna ett nytt boende för mig själv. Hade tur att hitta en mycket trivsam lägenhet där jag nu försöker fortsätta livet utan min livskamrat som trots allt måste få gå vidare.
Saknaden, tomheten minnena känns nu extra mycket.
Det kändes så orättvist att min fru , som var sju år yngre än jag och hade sina älskade barn och barnbarn , den yngsta bara ett år, inte fick finnas kvar längre.
Jag har nu fått mera av en eg...

Till gästboksinlägget
7 kommentarer  
2017-03-05 skrivet av Maria

Han togs ifrån mig..

Min blivande man, min pojkvän, mitt livs stora kärlek, mitt allt..dog oväntat för drygt tre veckor sedan. Jag är skild efter ett långt olyckligt äktenskap men hade nu träffat den mest underbara man jag kunde tänka mig. Han visade mig hur det skulle vara. Vi var så lyckliga...hela framtiden låg framför oss, trodde vi. Men en hjärtinfarkt, där allt gick fel, tog hans liv. Jag har totalt tappat livslusten och inget lättar. Tvärtom känns allt, om möjligt, bara värre när dagarna går. Saknaden gör mig galen. Jag är så in i märgen ledsen och det är nätt och jämt att barnen ( yngre tonår) får mig att fortsätta leva. Jag älskar dem och kan inte svika dem. Att prata gör mig till slut bara trött. Det ger mig inte honom tillbaka. Jag längtar så desperat efter att få prata med honom nu. Jag har gått igenom nära dödsfall förut men detta känns annorlunda. Det känns inte alls som om det kommer att bli bättre. Lättar det verkligen alltid? Även när det känns nattsvart och man känner något slags dödsl...

Till gästboksinlägget
16 kommentarer  
2017-02-28 skrivet av Ulla Hodges

Förlorat barn

Skulle gärna vilja komma i kontakt med någon som förlorat ett barn, Min dotter 33 åt gammal gick bort 161227 efter en mycket kort sjukdomstid. Det var fullständigt oväntat och jag känner att jag inte landat i situationen ännu. Har inga andra barn och ingen partner. Ensamheten är stor.

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">