Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2017-07-25 skrivet av Siv

Min älskade sambo

Det har snart gått åtta månader sedan min sambo gick bort. Jag är fortfarande i chock, som förstenad och förlamad, Vill helst bara ligga i sängen och dra täcket över huvudet. Jag saknar denne man så mycket så det är omöjligt att förklara.Jag fick blommor av honom varje fredag, varje fredag i trettiotvå år, bara en sån sak!































jag fick bkommor av honom varje fredag

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2017-07-23 skrivet av Inger Ahlström

5 veckor sedan

Det är 5 veckor sedan min man Bengt avled i cancer. Jag vet att livet aldrig blir detsamma, men hur ska jag kunna klara detta? Hela tiden snurrar det i mitt huvud och jag har fått fysiska problem som magvärk, illamående m m. Det är ångesten som är så svårt.

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2017-07-22 skrivet av Marianne

Bubben..

Detta inlägg är långt, men jag kan för allt i världen inte korta ned det, jag vill så gärna "få ut" det och berätta. Hoppas någon orkar läsa hela...

Oktober 2013 började jag ett nytt arbete, där vi arbetade i team om två & två. Fastighetsskötare & Fastighetstekniker. Han var 20 år äldre än jag, vi kompletterade varandra med allt & redan efter några veckor visste jag att vi skulle komma att få en speciell samhörighet på något sätt någon dag men inte hur. Det dröjde inte länge förrän han helt öppet berättade att han var nykter alkolist och varit nykter i 10 år, om hans barndom och hur reflektionerna kring hans dåvarande förhållande var.


Det han berättade gick direkt till mitt hjärta, äntligen kunde jag berätta hur min barndom såg ut, vem jag egentligen var och hur jag nu såg på livet till någon som förstod mig. Jag har aldrig varit beroende men medberoende och det är två vitt skilda saker, jag själv kommer från en missbruksfamilj.

När vi arbetade sa vi inte mycket till var...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2017-07-18 skrivet av Marianne

Min älskade man

Hej kära människor. Jag heter Marianne och är 64 år. Fredagen den 14/7 miste jag min älskade man. Min stora kärlek i livet. Vi fick 46 underbara år tillsammans. Nu sitter jag här och det värker i hela kroppen av längtan, sorg. besvikelse, saknad och ensamhet. Hela mitt liv har förändrats. Vart tog glädjen vägen, livslusten, lyckan som vi kände tillsammans. Varför blev det så här? Jag saknar alla kramar och den fina omtanken som min man gav mig. Var finns du nu? Ser du mig? Vår kärlek var så stark. Men kanske du känner min kärlek den kan ingen ta ifrån oss. Det är det jag har kvar som ger mig en liten livsgnista i mitt liv. Min kropp skriker och vill inte förstå att du försvann från min sida.
Nu ska jag vandra här på jorden utan din hand i min det blir tomt.

Till gästboksinlägget
8 kommentarer  
2017-07-16 skrivet av Smulan

Du fattas mig

För 4 månader sedan rasade min värld samman. En fruktansvärd olycka, och du är borta för alltid. Det gör så oerhört ont och saknaden är outhärdlig. Det är så grymt att inte få ta farväl. Jag ville få säga att jag älskade dig så oändligt mycket. Nu får jag aldrig chansen att göra det...
Tänk att ALDRIG MER får jag se dig. ALDRIG MER höra din röst. ALDRIG MER får jag kyssas dina mjuka läppar. ALDRIG MER får jag känna dina starka armar omkring mig. ALDRIG MER kan du trösta mig när jag är ledsen. Jag vandrar i dödsskuggans dal. Du kommer att fattas mig för evigt och jag hoppas att jag en dag kan leva igen och inte bara överleva.....

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">