Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-11-24 skrivet av Ewa

Saknar dig min älskling

Vad saknaden är svår att bära. Att återvända till ett tomt hem efter dagens slit är hemskt. Handlingskraften tryter. Hur ska jag orka att gå till ett krävande arbete med människor, som behöver stöd fram till pensionen? Vi skulle ju ha pensionerat oss tillsammans nästa årsskifte och fått njuta av att äga tiden ihop, njuta av livets efterrätt,barnbarnen och varandra utan vardagens stress och krav. Varför måste livet slåss med jämna mellanrum så fort någon slags balans finns inom räckhåll? Jag är så trött, så trött på alla motgångar, men stretar på i alla fall. Försöker att vara snäll mot mig själv och välja att göra det jag vill. Våra måsten skapar vi själva. Jag tänker ofta att måste jag göra detta? Svaret kan bli nej, men ibland också ja om något är nödvändigt. Detta ger mig ett utrymme att hantera mina känslor av stress i tillvaron. Det är bara jag själv som vet hur jag mår, även om en del tror att de vet bättre.Mina livsvärderingar har ändrats i många avseenden.Bara jag vet vad so...

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-11-23 skrivet av Therese

Blev 40 år

Jag förlorade min sambo i en bilolycka i förrgår. Han blev 40 år. Är fortfarande i chock och sitter hela tiden med telefonen för att skriva och ringa alla jag känner. Fruktansvärt tungt nu.....

Till gästboksinlägget
6 kommentarer  
2018-11-22 skrivet av Monika

Så tungt utan dig

Om jag ändå kunde tala om för dig hur mycket jag saknar dig . Ingen att prata med längre . En tom säng bredvid mig . Dina snarkningar har tystnat . Ingen som låser upp ytter dörren längre . Ingen telefon som ringer mitt i natten när du hade din jour vecka . Ingen som frågar vill du ha kaffe . Eller jag som frågade dig om du ville ha kaffe . När jag gör kaffe idag så häller jag upp kaffet i din slitna termos du hade med till jobbet . Vem kunde tro att den skulle betyda så mycket men idag gör den det för den var din . För en stund sen öppnade jag din garderob . Där är allt kvar som när du fans här hos mig . Men att se dina kläder fick mig att börja gråta jag ser dig i minnet med kläderna på . Snart måste jag plocka ut dina kläder ur garderoben o besluta vad jag ska spara o ta med när jag flyttar . Jag önskar så att du själv hade kunnat varit med o packat ner dina kläder . Det var ju du o jag som skulle flytta tillsammans . Jag känner mig så ensam utan dig kan inte förklara med ord ...

Till gästboksinlägget
5 kommentarer  
2018-11-20 skrivet av Mimmi

Sista dansen ...

Plötsligt idag spelar man flera av " våra " älsklingsstycken i radion. Jag vet inte om det var en tillfällighet eller om det var Du som stod för musikvalet. Jag blev helt paralyserad, kunde känna dina händer om mig när vi dansade förr. Jag blev alldeles iskall och började storgråta. Jag trodde att jag var litet skyddad men nu vet jag - jag är helt hudlös och utan skydd !
Saknaden kändes.som en kniv i hjärtat ! Musiken gick rakt in och påminde mig om vilken fruktansvärd ensamhet som väntar mig utan Dig. Min allra bästa vän

Jag älskar Dig ! Kom tillbaka nu !

Mimmi

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-11-15 skrivet av Hilde

I ett rum på Radiumhemmet

Döden har knackat på
Men inte stigit in.
Det är så sorgligt att veta
Att den snart ska hämta älsklingen min.
Jag är inte på långa vägar klar för att skiljas från dig
Det handlar om oss två - du är ju hälften av mig.
Jag finns här i rummet på en stol bredvid, stryker dig på kinden ...

I nattens mörker hörs förtvivlad gråt, någons make ville döden åt.
Jag har svårt att komma till ro min vän, det gäller nu och inte sen
Jag viskar fram orden jag älskar dig
min själsfrände du betyder allt för mig.

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">