Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2017-10-25 skrivet av Helene

Saknaden är olidlig

Hej! Här skrivit någon gång tidigare här men har fortfarande inte blivit medlem, kanske är på tiden. Alla ni har mist någon och alla har det jätte tufft. Känner att jag måste få skriva av mig lite och ni förstår vad man går igenom. Det är nu 5 och en halv månad sedan min man gick bort. Fick inbjudan till kyrkan igår inför alla helgons dag. Vet verkligen inte hur jag ska orka. I går var jag hos läkaren har haft mycket extra slag på hjärtat och då blir man rädd , men allt var bra. Det beror på all stress och sorgen man har. Jobbar nu 60 men vet inte om det gått för snabbt. Är trött jämt och nedstämd. Har underbara barn och barnbarn, två som är på väg. Det är inte lätt att hitta glädjen även om man vill. I skulle vara här , bara 53 år och denna hemska cancer skulle inte fått ta hans liv. Jag är 49 vi fick ändå nästan 29 år för vi var unga när vi träffades, men vad ska det bli av mig och hur ska man orka. Mycket praktiska saker är gjorda men jag sitter i ett stort hus som jag inte vet...

Till gästboksinlägget
9 kommentarer  
2017-10-24 skrivet av Susanne

Pappa

Det är snart ett år sedan min pappa gick bort, 70 år gammal. Han var sjuk i över 15, men läkarna lyckasdes aldrig hitta orsaken. Fallolyckan på sjukhuset var det som tog hans liv. 70 år och sjuk, inte konstigt att någon går bort då kan man tycka. Ändå blir jag ledsnare för varje dag som går. Pappa, till skillnad från många idag (inkl mig själv), strävade inte efter bekräftelse, mer pengar eller materiella ting. Han ville bara njuta av det enkla och gav aldrig upp hoppet om att bli bättre. Varje år köpte han enträget ett jaktkort, men någon jakt blev det aldrig.
I mitt huvudet maler jag hans sista timmar. Hann han bli rädd, få ont... Vi sade hej då när han låg i respirator. Bandage, slangar, hans varma hud. Sedan åkte vi hem, mamma ville ha honom i minnet så, som att han sov. En sjuk människa fick hans lever. Det är en tröst. Tänker ofta på att han donerade sitt organ, den största gåvan säger man, men när han rullades ut så var vi inte där för att ta emot honom. Ingen som klappade...

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2017-10-23 skrivet av Karin

Saknaden efter dig är oändlig!

6 månader sedan min älskade make plötsligt gick bort natten till påskdagen i NewYork.Hur lever man vidare jag försöker ta en dag i sänder men det är inte lätt!

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2017-10-21 skrivet av Anna

Hur gör ni för att gå vidare

Den 25 november är det ett år sedan du gick bort. Allt gick så fort att jag fortfarande inte förstår att du verkligen är borta för alltid. Du blev bara 56 år och vi hade så mycket kvar.
Vi var där i livet då vi skulle kunna ha det som bäst.
Allt hände strax efter att jag gjort en stor operation av min vänsterfot. Jag var så fokuserad på att jag skulle klara av detta och du med tror jag. Rädd att jag inte såg tecknen på hur det var med dig. Och du som bara ville ta hand om mig. Jag fick tom kaffe på sängen samma dag som ditt hjärta stannade.
Detta ständigt dåliga samvete. Denna längtan efter någon man aldrig får tillbaka. Pratar med dig varje dag som om du finns i närheten.
Hur gör ni för att gå vidare?
Känns som om ingen förstår. Jag försöker visa mig stark för min son, familj och vänner men i min ensamhet utan dig går jag sönder?
Idag har jag försökt ta tag att städa i lite lådor efter dig. Allt ligger snyggt och prydligt som om du kommer tillbaka. Du var pedanten.....int...

Till gästboksinlägget
6 kommentarer  
2017-10-16 skrivet av Märit

Förlovningsdag...

Idag är det vår förlovningsdag, och hjärtat håller på att brista över att du inte är här... när ska man ta av ringarna egentligen? Det är snart 3 månader sedan det hände , och jag faller ner i ett svart hål ibland. Jag förstår inte hur det ska gå...

Till gästboksinlägget
5 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">