Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2017-06-26 skrivet av Eva Andersson

En månad till...

...har gått sedan förra gången jag skrev här, nu har det gått 6 månader sedan Roffe somnade in. Visst har sorgen ändrat sig från första dagen tills idag men alla våra minnen finns kvar inombords och saknaden är så stor.

Fick ett jätte fint mail idag som jag vill dela med mig till er.

När du har någon du Älskar i himlen.
Har du en liten bit av Himlen i ditt Hem.

En stor kram till er alla som mist er käraste.





Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2017-06-25 skrivet av HannaLinder

Ensammast i världen

Helt ensam efter 59 år Inte bara ensam utan minnen av det hemska slutet för min positive alltid glade make Glad ända till sista dagen då dessa enorma plågor till sist ändande livet Finns det något liv mer ? Kan någon hjälpa då alla vänner är döda barnen har sitt aldrig tid. Ensam med min älskade lille katt fridfullt långt ut i skogsbygden Men fruktansvärt plågsamt. Blöder ihjäl inombords

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2017-06-13 skrivet av Bernth

Kan inte glömma dej

Nu har det gått 5 månader sen min Madeleine försvann från mej.
Jag tycker bara det blir värre o värre för var dag som går.

Bernth

Till gästboksinlägget
12 kommentarer  
2017-06-06 skrivet av Erik via Malin

Kamrat i sorgen?

Hej,

Min mamma rycktes bort utan förvarning i april. Vi som finns kvar är både chokade och arga - hur kan livet vända så snabbt? Min pappa delade livet med mamma i nästan 40 år och nu blev allt bara så outhärdligt tomt. Jag försöker stötta och hålla igång en fungerande vardag för honom, men det är svårt. Nyligen var han på en vimil-träff men där fann han ingen som var i liknande situation och jag tror det blir svårt att pusha iväg honom på nytt.

Finns det någon annan pigg och alert man i 60-årsåldern som skulle uppskatta en kamrat i sorg och socialt umgänge? Min pappa är aktiv, praktiskt lagd, rättfram och frilufts- och reseintresserad. Kanske finns någon annan som skulle bli lyft av lite sällskap! Förhippbibgsvis bor du i närheten av kalmar!

Maila mig och så förmedlar jag brevet till pappa: malin.ostholm@gmail.com

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2017-06-05 skrivet av Mona Essgärde

Jag har inte mist någon, men...

Min man har Parkinssons sjukdom, sen 16 år. I 4 år sover han i sin säng på sjukvården, blir mindre och mindre. Ibland tittar han upp, men jag vet ej om han känner igen mig. Jag besöker honom varannan dag, det känns så hopplöst. Men det är inte allt, jag har en son, som för snart 4 år sedan var med om en trafikolyck. Han är mycket svårt hjärnskadad. Han har lärt sig att gå, fastän läkarna sa att han skulle bli rullstolsbunden resten av livet. Han fårstår vad vi säger men han har ett eget språk.Tack Mona

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">