Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2019-03-09 skrivet av J

Andra året

Dom säger förstå året är tuffast att ta sig igenom. Jag är inne på år två. Ett år sedan begravningen har passerat. Och ingenting känns bättre inom mig. Sorgen äter upp mig sakta men säkert. Allt runt om kring förväntar sig att man ska orka och att man är på väg tillbaka. Klart man kämpar och ger hela sig själv för att få en stabil vardag när man nu är ensam med en 4åring. Så skrämmande att veta att han faktiskt inte kommer komma tillbaka. Att det spelar ingen roll vad man gör. Nu är sorgen och saknaden en stor det av livet och det kan man inte göra något åt.

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2019-03-09 skrivet av Eva

Saknad

Jag miste min man den 18 juli 2018. Det var under en semesterresa han plötsligt gick bort. Dagarna passerade, chockerad samtidigt som mycket praktiskt måste göras.

Mycket praktiskt även hemma. Jag började så småningom att arbeta något.

Livet är förändrat för alltid. Jag vet inte hur jag skall orientera mig vilket håll jag kan gå i tillvaron. Min man var min trygghet mitt stöd. Tomheten, saknaden, ensamheten är bedövande. Det är svårt att gå vidare efter över 40 års liv tillsammans med sin älskade. Allt känns outhärdligt svårt

Till gästboksinlägget
13 kommentarer  
2019-03-08 skrivet av Catrine

Dömd till ett liv i ensamhet

Min man gick bort i lördags efter att varit sjuk i nästan 10 månader. 10 månaders helvete där vi försökt hålla hoppet uppe och kämpat med både vården och andra alternativa behandlingsmetoder. Men vi förlorade. Nu försöker jag och mina två döttrar på 26 och 22 år försöka förstå vad som hänt och vad det är för liv som återstår. Detta har ingen av oss valt. Vi var en liten familj, det var bara jag, min man och våra döttrar. Den yngsta hade precis flyttat hemifrån och nu var det min och min mans tur att få starta om och göra saker bara vi. Men så blev det inte. Hittar ingen mening med livet och är så rädd för ensamheten.

Till gästboksinlägget
7 kommentarer  
2019-02-23 skrivet av Hans

Vad är definitionen på att ha mist någon?

Hej

Jag försöker förstå vad som menas med att ha mist någon. Alltså vilka kriterierna är för att definiera sig som en som kan vara medlem i er förening. Vill någon förklara för mig? Jag känner mig som en av er.

Hans

Till gästboksinlägget
11 kommentarer  
2019-02-21 skrivet av Lennart

Ny medlem

Jag var på min första träff i veckan i Helsingborg
Det kändes bra att prata med andra som mist någon kär livskamrat. Därför bestämde jag mig för att bli medlem.
Jag miste min kära fru 1 Mars 2018 Sedan har luvet Varia en Kamp att hålla i gång med aktiviteter!
Har många vänner men de kan inte förstå tomheten som bli när man mister sin älskade efter nästan 40års äktenskap !
Det är vardagen som är värst när det inte händer något, laga mat till sig själv ( rester i 5 dagar)
Skall i morgon äta lunch med min fru Lisbeths barndoms vän!
Kommer att bli mycket Lisbeth prat och tårar!
Ser fram mot nästa. VIMIL träff!

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">