Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2017-08-25 skrivet av Karin Wallin

Sorgegrupp för dig som förlorat vuxet barn

https://www.svenskakyrkan.se/sofia/sorg

En grupp för vuxna som förlorat vuxet barn kommer att starta iseptember om det blir tillräckligt många som anmäler sig.
Gruppen kommer att träffas i Sjöstadskapellet i Hammarby Sjöstad i Stockholm.
Jag är en av de som anmält mig och tror det skulle hjälpa mig på vägen att möta andra som också är i sitt sorgearbete.
Karin

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2017-08-19 skrivet av Magnus

Älskade Eva

Eva, idag är det fyra veckor sedan du lämnade mig. Du finns dock hela tiden hos mig. Vi hade ju ett ständigt samtal från morgon till kväll som vi ju bestämde skulle fortsätta även när du var borta. Och jag har inre samtal med dig nästan hela tiden om ditt och datt. Och pratar jag inte direkt med dig så pratar jag med vår lilla fyrfotade vän som har mycket av dig i sig. Tack, Eva, för alla vänner som du gav mig och som är ett fantastiskt stöd för mig nu, och jag kan vara stöd till dem samtidigt - de sörjer ju också. Och det var en av vännerna som gav tips om VIMIL. Alla har sin smärta i samband med att någon närstående gått bort, men det blir lättare att bära bördan när det finns liknande erfarenheter hos andra.
Det viktiga är att det finns tid för både sorg och att sakta försöka återgå till livet och hitta fler "normaliteter" att ägna sig åt. Kuratorn beskrev ju det som en pendel mellan sorg och att återvända till livet. Pendeln svänger fram och tillbaka mellan dessa poler.
Nu ska...

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2017-08-19 skrivet av Anders

vad som hjälp mig och som kanske kan hjälpa dig

I natt har jag läst och gråtit mig igenom alla gästboksinlägg från 2017. Mest har jag kanske gråtit när det är någon med minderåriga barn som skrivit, för att jag känt igen min egen situation, men kanske gråtit ännu mer när ni haft några barn eller förlorat ett barn. Det har jag inte upplevt men kan föreställa mig att det är ännu värre men förstår inte hur det måste vara emotionellt. Samtidigt som jag tänker på alla berättelser i gästboken och känner mig ledsen för er alla aktiveras min egen sorg och saknad, samtidigt som jag känner mig lyckligt lottad eftersom jag inte verkar ha samma intensiva helvete som många av er befinner er i. Jag har kommenterat några inlägg jag läst och berättat lite om strategier jag använder inspirerad av ett inlägg från Gisela. Jag tänkte att det kanske är någon som betjänt av att använda samma metoder som jag.
Tankarna om sin livspartner, sitt barn, sin förälder, är ofta påträngande och det är svårt att undvika att tänka på personen och inte känna si...

Till gästboksinlägget
8 kommentarer  
2017-08-18 skrivet av Anders

Att få dela och att ha någon som konfirmerar att man är duktig

Det är nu två månader tvåveckor och 1 dag sedan Tanja lämnade mig och barnen. Vi hade vetat om det oundvikliga i ungefär ett år, fruktat det i ytterligare ett år, för oddsen var inte på vår sida, så vi var beredda. Mer viktigt var dock att våra vänner var beredda att stötta oss. Många av dem är psykologer och de har sett efter min och barnens mentala hälsa. Jag och Tanja oroade oss mest för barnen, men det verkar ha gått gått bra hittills (ta i trä). Det har också gått rätt så bra för mig tills nu, när jag har tagit ett beslut att försöka bli mer självständig i hanteringen av min sorg och saknad. Jag får i princip skylla mig själv som inte använder det stöd som jag vet att jag har och som fungerar oerhört bra, och som jag närhelst kan aktivera.
Jag hittade sidan när jag sökte om hur jag ska göra med vigselringen, om den ska sitta kvar eller inte. Varför jag skriver här är för att jag tror att jag fått en insikt om vad som gjort att det gått så bra för mig hittills. En av våra vä...

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2017-08-14 skrivet av Märit

En vecka, lite drygt.

Det har gått 9 dagar sedan vårt gemensamma hem fylldes av personal ifrån räddningstjänsten, ambulans och polis. Du dog hemma, helt utan förvarning, och mina återupplivningsförsök, liksom all personals var helt resultatlös. Nu ligger jag här i min säng mörkrädd ifrån barndomen och rädd för framtiden. Tårarna slutar aldrig rinna och klumpen i magen är så stor att knappt någon mat får plats.

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">