Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-09-20 skrivet av Jessica

Flytt

Känns så hemska att man ska börja ett nytt liv efter att förlorat den man älskar och tänkt leva med hela livet.
Efter en mellan landning hos min mamma i tre månader för att inte bo 45mil ifrån varandra, såhar vi nu 1okt en egen lägenhet jag och min dotter.
Ska åka och köpa möbler idag och det är så mycket blandade känslor. Jag vill bara få tillbaka mitt liv med den jag älskar och inte fortsätta framåt själv med våran dotter. Men jag vet att vi inte kan bo kvar hos min mamma i evigheter och tränga ihop oss.
Att göra det bästa av det man har är inte lätt, när man saknar och inte accepterar det som hänt.

Att kämpa sig framåt med extrem sorg är inte lätt

Att starta upp ett nytt liv när man bara vill ha tillbaka sitt gamla

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2018-09-20 skrivet av Jessica

Saknar och längtar

Jag längtar så efter Peter. Hans kramar var såklart de bästa, de fick mig alltid lugn. Nu är han borta och jag famlar runt i blindo. Saknaden tär, mitt hjärta går sönder.
Nästa vecka skulle han fylla 46 år, känns så overkligt att han inte är här.
Så, så orättvist att den finaste människan inte fick vara kvar hos oss.
Uppbri gar all min kraft för att ta mig igenom dagarna.

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2018-09-17 skrivet av Jessica

Tungt, tungt idag

Så tungt idag. Mina barn mår dåligt, de vill ingenting, 10 åringen vägrar gå till skolan, 16 åringen orkar inte gymnasiet och 18 åringen orkar inte universitet. Jag orkar knappt andas. Saknaden efter Peter är så enorm. Han var vår trygghet, vår guide i livet. Nu står vi plötsligt utan
Jag är så ledsen hela tiden. Vänner som vill väl pushar på och jag blir bara mer ledsen och frustrerad. Det har gått 7 veckor sedan livet rämnade. ❤️

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2018-09-13 skrivet av Mimmi

En minut till, kanske......

Som jag skrev förut , jag var glad ,stark och modig, men har
förvandlats till ett ingenting, ensam, gråtande
Och nu plötsligt förstår jag.....
Det var Din kärlek som bar mig genom livet inget annat !
Jag kan inte leva utan dig ! Jag vill inte leva utan dig !

Jag tänker på dig Katarina, som är lika " mörk " i tanken som
jag. Hur skall man överleva detta ? Går det ?
" det blir bättre med tiden " ! Hurdå - här handlar det om att
klara sig till nästa minut ......

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2018-09-11 skrivet av Katarina

För kallt för att dö idag

I lördags tog jag mig till havet och bad verkligen om att få dö, där och då, kände att jag orkar inte mer, det är så fruktansvärt mycket runt omkring, allt som måste lösas utöver sorgen, men icke ville man lyssna på mig inte. Och idag från att känna mig "ok" till att pga av ett sms bara känna att jag åker rätt ner i avgrunden igen. Jag orkar VERKLIGEN INTE MER! Känner att kontaktnätet jag hade börjar tunnas ut. Det har ju gått snart 5 månader, så jag borde må bättre nu och allt praktiskt mer eller mindre vara löst. Men icke! I alla fall tog jag mig åter till havet, gick där i regnet med regnkappa, sandaler och solbrillor på mig som skydd mot världen. Satte mig där min man brukade ta sig ett dopp efter bastun.Blåste som bara den. Idag bad jag inte om att få dö, utan jag satt där och stirrade en lång stund på vattnet som verkligen levde idag och funderade "ska jag eller...?" Yngste sonen ringde mig två gånger, svarade andra gången,och frågade var jag var och hur jag mådde. Sa var jag ...

Till gästboksinlägget
73 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">