Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2017-08-10 skrivet av Jannika

Min älskade Staffan

Alla säger att jag ska låta tiden gå. Men jag vill inte komma längre bort från dig. Varje dag tar mig och barnen längre bort. Varje dag är en plåga men jag vill ändå inte att de ska ta slut.
Min älskade man dog för bara två veckor sedan. Plötsligt, utan förvarning. Han var bara 48. Propp i lungan säger de. Och här sitter jag. Utan hopp och riktning. Vi var själsfränder. Vi delade allt. Vi hade så många planer. Allt är slaget i spillror. Jag försöker ta mig igenom varje dag för barnen. Försöker göra saker med dem. Men det är så svårt. Varje sak vi gör är utan dig. Du får inte dela livet med oss längre.

Till gästboksinlägget
16 kommentarer  
2017-08-10 skrivet av Gun-Britt Berge, Malmö

Skuld, ångest och saknad

Fick tipset av min kurator på ASIH i Malmö, som jag har gått till sedan min man avled i oktober 2016 i cancer, att kontakta VIMIL.
Ångesten, skuldkänslorna och saknaden ökar för varje dag och jag trodde aldrig att jag skulle kunna känna mig så ledsen och förkrossad. Gråten kommer utan förvarning, på jobbet, hemma - var som helst.
Mina barn och bror/svägerska är otroligt hjälpsamma och gulliga på alla sätt men det jag behöver är att få kontakt med någon som känner/har känt som jag. Bekanta och väninnor skärmar sig och är rädda för ta kontakt.

Jag vet inte hur jag skall kunna få ett eget rikt liv framöver, jag är bara 60 år och skall enligt alla ha många ríka år framför mig.

Skall anmäla mig som medlem och se om det går att få hjälp och rätsida på allt.

Till gästboksinlägget
5 kommentarer  
2017-08-04 skrivet av Andrea

Min älskade Nilsson

Idag är det sju veckor och tre dagar sen jag såg dig sist. Sju veckor och tre dagar sedan vi pratades vid i telefon när du jobbade. 40 minuter senare var du borta, och jag blev väckt av mina/ våra kollegor som kom med dödsbud.

Idag hade vi planer. Din födelsedag!! Vi skulle återuppta IVF'n som vi försökt med i så många år, men som vi sista året satte på paus pga min nya tjänst. Men nu står jag här. Ensam och som en enda jäkla stor pausknapp. Din dröm, vår dröm... Att få bilda familj.

Varje morgon vaknar jag, ledsen och besviken för att inte allt var en mardröm. Ledsen och besviken för att själv ha överlevt natten... För visst borde man kunna dö av brustet hjärta? Alla dessa mörka tankar! Hur fan ska jag klara av livet utan dig??

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2017-07-26 skrivet av Eva

7 månader

Hittade ett så fint citat som jag satt på dom röda rosorna vid din gravplats idag.

"I wish there were visiting hours in heaven".

Jag vet att det inte går men tänk om.......
Jag har många gånger undrat vad jag skulle vilja säga men det är inte orden som är viktiga utan vill bara ha din närhet. Jag vet att jag måste forma mitt eget liv men jag vet inte vad jag vill eller orkar med. Vi hade 39 fina år tillsammans, jag var 17 år och hittade min stora kärlek.

Nu har jag semester och försöker fylla dagarna. Det blir mycket arbete i trädgården och bad i poolen med barnbarn.

Jag har deltagit i en sorg grupp genom kyrkan och vi är några som fortsatt att träffas och äta lunch. Alla ni som får förfrågan om att vara med i en sorg grupp, tacka ja på en gång, det var så bra att träffa andra som gick igenom samma sak som en själv.

Till alla er som mist er kära tänk på all den fina tid ni fick tillsammans och försök (även fast det är svårt) att ta tillvara vad dagen ger. När det...

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2017-07-25 skrivet av Siv

Min älskade sambo

Det har snart gått åtta månader sedan min sambo gick bort. Jag är fortfarande i chock, som förstenad och förlamad, Vill helst bara ligga i sängen och dra täcket över huvudet. Jag saknar denne man så mycket så det är omöjligt att förklara.Jag fick blommor av honom varje fredag, varje fredag i trettiotvå år, bara en sån sak!































jag fick bkommor av honom varje fredag

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">