Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-11-21 skrivet av Katarina

Tänk, de lyssnade!!

Så kom då dagen som jag oroat mig för. Mötet med läkaren som jag var övertygad om att jag nu efter 7månader skulle ta upp mig att jobba full tid igen..att man inte skulle förstå att min kropp och knopp inte orkade ta mer...att det känns som mitt huvud ska explodera.....Men innan dess var det möte med min närmsta chef och rektorn för mig. Bättre sent än aldrig får man väl säga...detta skulle varit gjort tidigare... De ansåg att jag skulle ner till 50% igen för de såg också att jag inte fixade som det var nu, speciellt inte nu när vi närmar oss den värsta månaden....så det beslutades att min närmsta chef skulle med till läkaren och rektorn skulle förmedla kontakt med en person som jobbar med sorgearbete som arbetsplatsen skulle stå för!
Sen var det dags för läkaren. Det visade sig att hon förberett min handläggare (som ringt mig dagen innan) på fortsatt sjukskrivning och resultatet av detta möte blev 50% samt gick jag med på att testa antidepressiva tabletter då hon garanterade att ...

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2018-11-20 skrivet av Mimmi

Sista dansen ...

Plötsligt idag spelar man flera av " våra " älsklingsstycken i radion. Jag vet inte om det var en tillfällighet eller om det var Du som stod för musikvalet. Jag blev helt paralyserad, kunde känna dina händer om mig när vi dansade förr. Jag blev alldeles iskall och började storgråta. Jag trodde att jag var litet skyddad men nu vet jag - jag är helt hudlös och utan skydd !
Saknaden kändes.som en kniv i hjärtat ! Musiken gick rakt in och påminde mig om vilken fruktansvärd ensamhet som väntar mig utan Dig. Min allra bästa vän

Jag älskar Dig ! Kom tillbaka nu !

Mimmi

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-11-15 skrivet av Hilde

I ett rum på Radiumhemmet

Döden har knackat på
Men inte stigit in.
Det är så sorgligt att veta
Att den snart ska hämta älsklingen min.
Jag är inte på långa vägar klar för att skiljas från dig
Det handlar om oss två - du är ju hälften av mig.
Jag finns här i rummet på en stol bredvid, stryker dig på kinden ...

I nattens mörker hörs förtvivlad gråt, någons make ville döden åt.
Jag har svårt att komma till ro min vän, det gäller nu och inte sen
Jag viskar fram orden jag älskar dig
min själsfrände du betyder allt för mig.

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2018-11-14 skrivet av S

Pappa...

I söndags var det fars dag, den femte som jag inte fick uppvakta dig på. Så mycket har hänt sedan du helt plötsligt rycktes ifrån oss alldeles för tidigt. Den stora skillnaden denna fars dag är att jag har fått fira dagen. Jag har firat pappan till min egen dotter. Min dotter på sex månader som du hade älskat ovillkorligt, det vet jag. Jag förstår fortfarande inte att jag aldrig kommer att få träffa dig igen. Och jag förstår inte att min dotter aldrig kommer att få träffa sin morfar. Att du aldrig ska få uppleva barnbarn. Uppleva henne, hon som är världens finaste lilla lyckopiller. Livet är orättvist men tack vare henne har livet fått en mening igen. Lika mycket som jag alltid kommer att vara pappas flicka så kommer min lilla dotter alltid vara morfars flicka.

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-11-11 skrivet av Mimmi

Idag .....

Idag är det Fars Dag , jag sitter ensam här , utan Dig !
Du reste vidare en vacker dag i maj, men mitt liv tog också slut den där dagen ! Jag är vid liv , men jag lever inte längre !

Jag älskar Dig och saknar Dig så oerhört !

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">