Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2017-07-18 skrivet av Marianne

Min älskade man

Hej kära människor. Jag heter Marianne och är 64 år. Fredagen den 14/7 miste jag min älskade man. Min stora kärlek i livet. Vi fick 46 underbara år tillsammans. Nu sitter jag här och det värker i hela kroppen av längtan, sorg. besvikelse, saknad och ensamhet. Hela mitt liv har förändrats. Vart tog glädjen vägen, livslusten, lyckan som vi kände tillsammans. Varför blev det så här? Jag saknar alla kramar och den fina omtanken som min man gav mig. Var finns du nu? Ser du mig? Vår kärlek var så stark. Men kanske du känner min kärlek den kan ingen ta ifrån oss. Det är det jag har kvar som ger mig en liten livsgnista i mitt liv. Min kropp skriker och vill inte förstå att du försvann från min sida.
Nu ska jag vandra här på jorden utan din hand i min det blir tomt.

Till gästboksinlägget
7 kommentarer  
2017-07-16 skrivet av Smulan

Du fattas mig

För 4 månader sedan rasade min värld samman. En fruktansvärd olycka, och du är borta för alltid. Det gör så oerhört ont och saknaden är outhärdlig. Det är så grymt att inte få ta farväl. Jag ville få säga att jag älskade dig så oändligt mycket. Nu får jag aldrig chansen att göra det...
Tänk att ALDRIG MER får jag se dig. ALDRIG MER höra din röst. ALDRIG MER får jag kyssas dina mjuka läppar. ALDRIG MER får jag känna dina starka armar omkring mig. ALDRIG MER kan du trösta mig när jag är ledsen. Jag vandrar i dödsskuggans dal. Du kommer att fattas mig för evigt och jag hoppas att jag en dag kan leva igen och inte bara överleva.....

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2017-07-02 skrivet av Helene

8 veckor i dag

Har varit inne några gånger och läst här på denna sidan. Har funderat på att bli medlem men mer har det inte blivit. Vad jag förstår av er andra så är det ett stort stöd för man är i samma situation. I dag är det 8 veckor sedan min älskade gick bort i denna hemska sjukdom cancer. Efter 4 års lidande kämpande mellan hopp och förtvivlan så vann sjukdomen . Jag förstår att man överlever , fast man inte tror det. Jag har varit väldigt stark under denna tid men nu kommer allt. Tankar, ångest, trötthet som är hemsk . Min man var 53 år han skulle vara här nu. Vi har tre underbara barn och två barnbarn och ett på väg. Jag hade inte orkat utan dem men dem kan inte fylla tomrummet efter I . Det gör så fruktansvärt ont och saknaden är hemsk. Vi hade ändå hunnit vara tillsammans nästan i 29 år och det är jag så tacksam för men just nu är det svårt att tänka på alla minnen men det blir kanske bättre ni som vet. Nu har jag skrivit av mig lite och ni får väldigt gärna ge mig råd om vad jag ska gör...

Till gästboksinlägget
6 kommentarer  
2017-06-26 skrivet av Eva Andersson

En månad till...

...har gått sedan förra gången jag skrev här, nu har det gått 6 månader sedan Roffe somnade in. Visst har sorgen ändrat sig från första dagen tills idag men alla våra minnen finns kvar inombords och saknaden är så stor.

Fick ett jätte fint mail idag som jag vill dela med mig till er.

När du har någon du Älskar i himlen.
Har du en liten bit av Himlen i ditt Hem.

En stor kram till er alla som mist er käraste.





Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2017-06-25 skrivet av HannaLinder

Ensammast i världen

Helt ensam efter 59 år Inte bara ensam utan minnen av det hemska slutet för min positive alltid glade make Glad ända till sista dagen då dessa enorma plågor till sist ändande livet Finns det något liv mer ? Kan någon hjälpa då alla vänner är döda barnen har sitt aldrig tid. Ensam med min älskade lille katt fridfullt långt ut i skogsbygden Men fruktansvärt plågsamt. Blöder ihjäl inombords

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">