Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2017-08-04 skrivet av Andrea

Min älskade Nilsson

Idag är det sju veckor och tre dagar sen jag såg dig sist. Sju veckor och tre dagar sedan vi pratades vid i telefon när du jobbade. 40 minuter senare var du borta, och jag blev väckt av mina/ våra kollegor som kom med dödsbud.

Idag hade vi planer. Din födelsedag!! Vi skulle återuppta IVF'n som vi försökt med i så många år, men som vi sista året satte på paus pga min nya tjänst. Men nu står jag här. Ensam och som en enda jäkla stor pausknapp. Din dröm, vår dröm... Att få bilda familj.

Varje morgon vaknar jag, ledsen och besviken för att inte allt var en mardröm. Ledsen och besviken för att själv ha överlevt natten... För visst borde man kunna dö av brustet hjärta? Alla dessa mörka tankar! Hur fan ska jag klara av livet utan dig??

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2017-07-26 skrivet av Eva

7 månader

Hittade ett så fint citat som jag satt på dom röda rosorna vid din gravplats idag.

"I wish there were visiting hours in heaven".

Jag vet att det inte går men tänk om.......
Jag har många gånger undrat vad jag skulle vilja säga men det är inte orden som är viktiga utan vill bara ha din närhet. Jag vet att jag måste forma mitt eget liv men jag vet inte vad jag vill eller orkar med. Vi hade 39 fina år tillsammans, jag var 17 år och hittade min stora kärlek.

Nu har jag semester och försöker fylla dagarna. Det blir mycket arbete i trädgården och bad i poolen med barnbarn.

Jag har deltagit i en sorg grupp genom kyrkan och vi är några som fortsatt att träffas och äta lunch. Alla ni som får förfrågan om att vara med i en sorg grupp, tacka ja på en gång, det var så bra att träffa andra som gick igenom samma sak som en själv.

Till alla er som mist er kära tänk på all den fina tid ni fick tillsammans och försök (även fast det är svårt) att ta tillvara vad dagen ger. När det...

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2017-07-25 skrivet av Siv

Min älskade sambo

Det har snart gått åtta månader sedan min sambo gick bort. Jag är fortfarande i chock, som förstenad och förlamad, Vill helst bara ligga i sängen och dra täcket över huvudet. Jag saknar denne man så mycket så det är omöjligt att förklara.Jag fick blommor av honom varje fredag, varje fredag i trettiotvå år, bara en sån sak!































jag fick bkommor av honom varje fredag

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2017-07-23 skrivet av Inger Ahlström

5 veckor sedan

Det är 5 veckor sedan min man Bengt avled i cancer. Jag vet att livet aldrig blir detsamma, men hur ska jag kunna klara detta? Hela tiden snurrar det i mitt huvud och jag har fått fysiska problem som magvärk, illamående m m. Det är ångesten som är så svårt.

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2017-07-22 skrivet av Marianne

Bubben..

Detta inlägg är långt, men jag kan för allt i världen inte korta ned det, jag vill så gärna "få ut" det och berätta. Hoppas någon orkar läsa hela...

Oktober 2013 började jag ett nytt arbete, där vi arbetade i team om två & två. Fastighetsskötare & Fastighetstekniker. Han var 20 år äldre än jag, vi kompletterade varandra med allt & redan efter några veckor visste jag att vi skulle komma att få en speciell samhörighet på något sätt någon dag men inte hur. Det dröjde inte länge förrän han helt öppet berättade att han var nykter alkolist och varit nykter i 10 år, om hans barndom och hur reflektionerna kring hans dåvarande förhållande var.


Det han berättade gick direkt till mitt hjärta, äntligen kunde jag berätta hur min barndom såg ut, vem jag egentligen var och hur jag nu såg på livet till någon som förstod mig. Jag har aldrig varit beroende men medberoende och det är två vitt skilda saker, jag själv kommer från en missbruksfamilj.

När vi arbetade sa vi inte mycket till var...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">