Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-11-28 skrivet av Linda

Allt är förgängligt (utom kärleken då)

Ja så står jag här igen, bland ljusstakar å stjärnor. Detta är mitt livs andra jul i ensamheten. Hatar det. Jag som egentligen älskar julen har blivit en Grinch. Förr var det roligt att tänka ut julklappar åt alla. Nu vet jag inte vad nån önskar och hänger inte med. Hjärntrötthet kanske? Jag har blivit så korkad och det går ju inte över! Tänk, jag som hade talibankoll på allt. ALLT!! Allt är förändrat men så är livet. Allt går i cykler. Har kommit till insikten att precis allt förändras och inget är som jag kände det. Utom kärleken till min man. Den är stor och hjärtskärande sann. I nio fall av tio funkar ringarna som skydd. Jag vill verkligen inte ha med nån man att göra ever igen. Jag har haft min bästa, största, enda kärlek. Den som blekte bort alla minnen av alla dåliga relationer jag nånsin haft. Hur skulle nån nu levande man kunna matcha det? Den enda jag vill ha är väldigt död. Och det svider. Hur ska man stå ut??

Till gästboksinlägget
4 kommentarer  
2018-11-27 skrivet av Monika

Katarina Ingrid Yvonne

Vart har ni tagit vägen ? Hoppas allt är bra med er . Saknar er . Kram

Till gästboksinlägget
27 kommentarer  
2018-11-24 skrivet av Ewa

Saknar dig min älskling

Vad saknaden är svår att bära. Att återvända till ett tomt hem efter dagens slit är hemskt. Handlingskraften tryter. Hur ska jag orka att gå till ett krävande arbete med människor, som behöver stöd fram till pensionen? Vi skulle ju ha pensionerat oss tillsammans nästa årsskifte och fått njuta av att äga tiden ihop, njuta av livets efterrätt,barnbarnen och varandra utan vardagens stress och krav. Varför måste livet slåss med jämna mellanrum så fort någon slags balans finns inom räckhåll? Jag är så trött, så trött på alla motgångar, men stretar på i alla fall. Försöker att vara snäll mot mig själv och välja att göra det jag vill. Våra måsten skapar vi själva. Jag tänker ofta att måste jag göra detta? Svaret kan bli nej, men ibland också ja om något är nödvändigt. Detta ger mig ett utrymme att hantera mina känslor av stress i tillvaron. Det är bara jag själv som vet hur jag mår, även om en del tror att de vet bättre.Mina livsvärderingar har ändrats i många avseenden.Bara jag vet vad so...

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-11-23 skrivet av Therese

Blev 40 år

Jag förlorade min sambo i en bilolycka i förrgår. Han blev 40 år. Är fortfarande i chock och sitter hela tiden med telefonen för att skriva och ringa alla jag känner. Fruktansvärt tungt nu.....

Till gästboksinlägget
6 kommentarer  
2018-11-22 skrivet av Monika

Så tungt utan dig

Om jag ändå kunde tala om för dig hur mycket jag saknar dig . Ingen att prata med längre . En tom säng bredvid mig . Dina snarkningar har tystnat . Ingen som låser upp ytter dörren längre . Ingen telefon som ringer mitt i natten när du hade din jour vecka . Ingen som frågar vill du ha kaffe . Eller jag som frågade dig om du ville ha kaffe . När jag gör kaffe idag så häller jag upp kaffet i din slitna termos du hade med till jobbet . Vem kunde tro att den skulle betyda så mycket men idag gör den det för den var din . För en stund sen öppnade jag din garderob . Där är allt kvar som när du fans här hos mig . Men att se dina kläder fick mig att börja gråta jag ser dig i minnet med kläderna på . Snart måste jag plocka ut dina kläder ur garderoben o besluta vad jag ska spara o ta med när jag flyttar . Jag önskar så att du själv hade kunnat varit med o packat ner dina kläder . Det var ju du o jag som skulle flytta tillsammans . Jag känner mig så ensam utan dig kan inte förklara med ord ...

Till gästboksinlägget
5 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">