Gästbok | VIMIL - Nätverket för oss som mist någon mitt i livet

Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-02-24 skrivet av Cecilia

Älskade Anders

Det har nu gått 6månader sedan du lämnade mig och våra tre barn. Jag höll dig i handen tills du tog ditt sista andetag. Du hade en aggressiv hjärntumör. Att se dig förvandlas till något ingen skulle behöva uppleva. Vi fick 22år tillsammans, vi klev in i vuxen världen ihop. Du blev personlighetsförändrad och det kändes som du nästan glömde mig ... att sörja En människa som lever är väldigt konstigt. Känner mig så ensam känner mig halv. Sorgen är så fruktansvärd tung. Du saknas mig ❤

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2018-02-09 skrivet av Anna

Mamma

7 månader har gått sen min mamma dog.
Det blir bara värre och värre och känner mig bara ledsen 😢
Min mamma va min bästa vän.
Blev så sviken av en vän precis innan jul och nu har jag ingen att prata med.
Hade en vän som jag litade på.
Behövde någon att prata med att bara ha någon som ville lyssna.
Du pratade om dig själv 24/7 och ringde morgon/kväll.
Men jag då, ingen vän gör så.
Min ångest bara ökar och jag va på vc men läkaren frågade vilken medicin jag ville ha.
Jag orkar inte söka hjälp själv.
Att känna ensamheten i sorgen är hemskt.
Saknar dig mamma och du blev 57 år gammal.
Vet att du ha det bättre nu älskade mamma ❤❤

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-02-07 skrivet av Camilla

Min mamma och min bror

När jag var 22 och min bror 19, fick vår mamma tillbaka bröstcancern, som då spritt sig till huvudet. Hon blev 45 år gammal. Världen rasade, och familjen splittrades. Pappa träffade snabbt en ny, min bror började med droger.
Jag och brorsan var så tajta och han bodde periodvis hos mig. Pappa fick ett nytt barn, vi et till syskon. Jag och brorsan träffade inte pappa så mkt då han hade sin nya familj.
Brorsan kom på fötter från drogerna, fick ett barn och hade det bra. Han fick återfall med drogerna ett tag med kom igen och flyttade till landet med en ny tjej och ville inte ha med droger eller gammalt liv att göra. Han hann bo där nga månader innan han drunknade. Han var ute med sin hund, hunden hoppade i älven och kunde ej ta sig upp. Brorsan hoppade i ( spontan som han var) men kom aldrig upp. Strömt och kallt...
Hur går jag vidare?
HUUUUUUR!!??
Mitt liv, mitt allt, min bror, min framtid...Någon mer i kanske liknande sits får mer än gärna höra av sej och dela tankar, fundering...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2018-02-07 skrivet av Anna

Min älskade mamma!

Min mamma gick bort för sju månader sen.
När doktorn ringde på morgonen och sa att du gått bort frös jag till is.
Jag va inne på sjukhuset och såg dig ligga där i din säng så vacker.
Du va fortfarande varm och du va så vacker.
57 år hann du bli, innan jag gick så kysste jag dig på kinden och gav dig en kram.
Jag skötte allt som hade med begravningen att göra och hade inte tid att tänka.
Vid jul/nyår rasade jag ihop och bara grät.
Fick höra av min släkt att jag inte skött mamma och de va inte sant.
Jag gjorde allt jag kunde och med 3 barn kämpar jag med en egen sjukdom.
Jag saknar mamma så och jag är 33 år gammal men mamma va min bästa vän.
Vi visste att mamma va sjuk och det hade mamma varit i minst 10 års tid.
Barnbarnen är 3,8,9 år gamla och de saknar mormor mer en någonsin 😢
Jag och min äldsta sänkte ner mamma i sin grav, mamma hadr urnsättning och jag va helt stom.
Hade sett framemot att du skulle få se barnbarnen växa upp och du va alltid så lugn.
Du kämpade och ...

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-02-06 skrivet av Mari

Min bror

Min lillebror dog plötsligt och oväntat i augusti. Han blev 31 år gammal. Vi hade en nära relation och jag känner mig så tom. Hur accepterar man? Jag kan inte acceptera att han aldrig någonsin kommer tillbaka. Det känns som att livet går vidare för alla, men jag vill bara stanna upp. Vardagen måste fortsätta och jag kör på som en robot, trots att det känns meningslöst. Jag har alltid haft svårt att hantera negativa känslor, men det här är nog det värsta. Har länge haft en känsla av att inte kunna få ordentligt med luft o jag vill bara sova hela tiden. Hur går man vidare? Saknar min lillebror så otrolig mycket... Han var en så viktig del i mitt liv, mitt enda syskon.

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">