Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2017-11-30 skrivet av m

jag dog med dig, mitt allt

efter nästan 7 år tillsammans togs du från mig, av vem och varför vet jag fortfarande inte nu nästan 3 år senare. vi har växt upp tillsammans, sedan jag va 16 år har du varit mitt allt. mitt livs kärlek, min lycka och glädje, min bästa vän, min största supporter, drömmen som blev sann, den som format mig till den jag va tills den dagen du försvann. nu vet jag inte längre vem jag är mer än ett vandrande skal, fyllt av ofantligt plågsam förlamande saknad smärta och ilska. jag vet inte hur jag ska klara detta. hur ska jag leva utan den som är mitt liv? hur ska jag leva med att de som tagit dig ifrån mig lever sina liv i frihet och får göra allt det som vi nu aldrig kommer ha chansen att göra? hur ska jag acceptera att jag i denna livstid aldrig kommer få se dig eller känna din närhet igen? att jag aldrig kommer få se våra barn som vi i över 2 år kämpade för att få? att jag som 23 år gammal blev änka och kanske har många många år framför mig då jag är tvungen att leva utan dig? jag vet ...

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2017-11-11 skrivet av Julia

Jag vet inte hur jag ska klara av att fortsätta leva

Hej

Jag förlorade min älskade pojkvän för snart två månader sedan och jag vet inte hur jag ska klara av att leva utan honom, allt är bara ett enda stort mörker. Han var bara 20 år, och jag är bara 19. Vi hade hela livet framför oss. Jag förstår inte hur världen får vara så fruktansvärt orättvis.
Han flyttade till London nu i mitten av september för att börja plugga och jag var så fruktansvärt ledsen för att han skulle flytta ifrån mig, även om jag hade en plan på att flytta till honom nästa höst. Jag tyckte att det kändes nästintill outhärdligt att inte få dela varje dag med honom, utan att bara få ses några helger och veckor här och där. Men jag visste att han var den jag ville spendera mitt liv med, så ett långdistansförhållande var oundvikligt, i alla fall för ett tag.
Han flyttade på söndagen, på natten till torsdagen dog han. Jag fick inte tag på honom på hela torsdagen, och jag hörde med hans föräldrar och vänner men ingen hade hört från honom sen i onsdags. Den paniken...

Till gästboksinlägget
5 kommentarer  
2017-10-27 skrivet av Hampus

2017-09-08

Det har snart gått 2 månader sedan jag förlorade min Pappa, han skulle fylla 53 år nu den 5 November. Det är alltid svårt att förlora någon man älskar och speciellt någon av sina föräldrar, jag själv är bara 17 år och det är alldeles för tidigt för mig att mista någon, men det var såklart också för tidigt för min pappa att lämna denna jord. Saknaden är enorm och det går inte en dag utan att jag tänker på honom, vi hade inte alltid så jättebra kontakt och den sista tiden så ringde han mig ett par gånger men jag svarade inte för att jag tänkte att jag hade massor av andra dagar att prata med min pappa men så blev det inte och det är bland annat sånt jag tänker på och det är också de som gör mig ledsen. Någon här som har råkat ut för liknande situationer och vet hur man ska gå vidare i sorgen?

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
2017-10-25 skrivet av Helene

Saknaden är olidlig

Hej! Här skrivit någon gång tidigare här men har fortfarande inte blivit medlem, kanske är på tiden. Alla ni har mist någon och alla har det jätte tufft. Känner att jag måste få skriva av mig lite och ni förstår vad man går igenom. Det är nu 5 och en halv månad sedan min man gick bort. Fick inbjudan till kyrkan igår inför alla helgons dag. Vet verkligen inte hur jag ska orka. I går var jag hos läkaren har haft mycket extra slag på hjärtat och då blir man rädd , men allt var bra. Det beror på all stress och sorgen man har. Jobbar nu 60 men vet inte om det gått för snabbt. Är trött jämt och nedstämd. Har underbara barn och barnbarn, två som är på väg. Det är inte lätt att hitta glädjen även om man vill. I skulle vara här , bara 53 år och denna hemska cancer skulle inte fått ta hans liv. Jag är 49 vi fick ändå nästan 29 år för vi var unga när vi träffades, men vad ska det bli av mig och hur ska man orka. Mycket praktiska saker är gjorda men jag sitter i ett stort hus som jag inte vet...

Till gästboksinlägget
10 kommentarer  
2017-10-24 skrivet av Susanne

Pappa

Det är snart ett år sedan min pappa gick bort, 70 år gammal. Han var sjuk i över 15, men läkarna lyckasdes aldrig hitta orsaken. Fallolyckan på sjukhuset var det som tog hans liv. 70 år och sjuk, inte konstigt att någon går bort då kan man tycka. Ändå blir jag ledsnare för varje dag som går. Pappa, till skillnad från många idag (inkl mig själv), strävade inte efter bekräftelse, mer pengar eller materiella ting. Han ville bara njuta av det enkla och gav aldrig upp hoppet om att bli bättre. Varje år köpte han enträget ett jaktkort, men någon jakt blev det aldrig.
I mitt huvudet maler jag hans sista timmar. Hann han bli rädd, få ont... Vi sade hej då när han låg i respirator. Bandage, slangar, hans varma hud. Sedan åkte vi hem, mamma ville ha honom i minnet så, som att han sov. En sjuk människa fick hans lever. Det är en tröst. Tänker ofta på att han donerade sitt organ, den största gåvan säger man, men när han rullades ut så var vi inte där för att ta emot honom. Ingen som klappade...

Till gästboksinlägget
3 kommentarer  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">