Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-10-16 skrivet av Monika

Saknaden efter dig .

Det har idag gått 5 månader sen min sambo omkom i den tragiska drunkningsolyckan på sitt jobb . Fick svar förra veckan från rättsmedicin om obduktionen. Fanns inget som visade att han har blivit sjuk. Utan det är en olyckshändelse. Men varför han ramlat ner i kraftdammen kommer man nog aldrig få svar på . Det är bara massa spekulationer på vad som kunnat hänt.
Jag saknar honom enormt mycket. Och saknaden och tomheten efter honom blir bara värre. Karnske för verkligheten kommer ikapp en mer och mer . Det är hemskt att den man levt med i 24 år bara är borta vi sågs ju på morgonen sen ett dygn senare hittas han . All trygghet som han gav är borta . Han var också en omtänksam person ställde upp och hjälpte andra när han kunde . Det är också så ledsamt att behöva flytta ensam utan honom . Det var ju något vi planerat att göra tillsammans. Nu är det ca 6 veckor kvar till jag flyttar. Kommer bli jobbigt att plocka med hans kläder och saker . För jag har ännu inte kunnat tagit bort något...

Till gästboksinlägget
2 kommentarer  
2018-10-15 skrivet av Ingrid

ledsen

Hej alla!
Min sorg efter min älskade man har blivit tyngre och tuffare, har börjat få små ångestattacker och gråtattacker när jag minst anar det! Mår fruktansvärt dåligt och känner mig som världens olyckligaste person! Måste kontakta vården och få mer tid hos psykolog/kurator! Vill egentligen prata med dessa varje dag, men vet att det ju inte funkar så! Orkar fortfarande inte träffa vänner, orkar i nuläget knappt med att vara med mina föräldrar heller som jag annars träffar dagligen och bor hos ibland, vill hels bara vara ensam och tänka på min älskade man som jag saknar så fruktansvärt mycket! Längtar efter att få höra hans röst, längtar efter hans kramar, längtar efter att få sitta i vår soffa och kura ihop oss som två tonåringar.....Fasen vad svårt livet känns! Kramar från en rejält ledsen Ingrid

Till gästboksinlägget
13 kommentarer  
2018-10-14 skrivet av Linda

Vad gör man?

Med alla kläder menar jag. Varenda tröja har en historia och varje skjorta ett minne. De slitna jeansen, alla dessa t-shirtar. Min svägerska sa att jag måste göra mig av med det. Släng eller skänk! Men det är inte så lätt. Med hjärnan förstår jag att han inte sitter kvar i kläderna men det gör ont i hjärtat... En del har jag slängt, sånt som inte var så laddat. Men det mesta har jag stoppat in i garderoben och stängt dörren. Av nån anledning är det ännu värre att se hans skor så de har jag gömt undan längst in i garderoben. Men morgonrocken hänger på dörren och den kramar jag rätt ofta. Usch va sorgligt. Saknar honom så oerhört.

Till gästboksinlägget
6 kommentarer  
2018-10-13 skrivet av Mimmi

Aldrig mer .....

Jag ligger på min säng i mitt mörka sovrum. Ljuset fladdrar vid din bild. Blommorna doftar och jag gråter. Aldrig mer kan du hålla min hand i din. Aldrig mer får jag krypa in i din varma famn.Aldig mer ringer du för att jag skall skynda mig hem till dig. Aldrig mer väntar du på mig .........
Snälla ...kom tillbaka. Jag älskar dig så innerligt !
Mimmi

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-10-13 skrivet av Ewa

Minnen

Minnen både bra och dåliga återvänder.
Kämpar nu med att få till en bra situation med hemtjänst,sjukvård etc till en 90-årig moder. För snart tre år sedan var det likadant runt min svårt sjuka man.
Man tror i sin enfald att bara man får fatt i någon i navet ,så ska man få hjälp med att lösa problemen runt om.Så fungerar inte vården idag. Många egna telefonsamtal till olika aktörer får göras.
Telefonköer och svårigheter att få prata med rätt person stressar.
Jag vill inte bli uppringd på mobiltelefonen var eller när som helst i det offentliga rummet och prata om personliga saker.
Den kontaktsköterska jag blev lovad under min mans sjukdomstid blev det inget av. I en svår situation behöver både den sjuke och närmaste anhörig ett bra stöd. Som anhörig klarar man inte att tänka klart och fatta olika beslut. Sorgebubblan man befinner sig i är som ett tomrum, man hör och ser, men förstår inte.
När så slutet är där kraschlandar man i känslor,frågor, oro,ångest över vad som har sagts e...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">