Gästbok

Välkommen till VIMILs gästbok                              
Det här är en sida som är öppen för alla, både att läsa och skriva på, vare sig man är medlem eller inte.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Som medlem kan du även logga in dig på hemsidan och då kommer du till en gästbok som bara betalande medlemmar kommer åt.
Vid eventuella problem med gästboken, var god skriv till admin@vimil.se och berätta.  

Vimil har också en sida på Facebook. Det är en sluten grupp för Vimils medlemmar. För att kunna gå med i Facebookgruppen måste du först ha ett eget facebook konto. Vimils Facebooksida är endast för Vimils betalande medlemmar.

 - Tips! 
Om du vill skriva ett
i gästboken gör du på följande sätt: 
1. Se till att Num Lock är aktiverat på ditt tangentbord. 
2. Håll ner Alt-tangenten på ditt tangentbord samtidigt som du trycker på siffran 3 på det numeriska tangentbordet.

2018-01-22 skrivet av Therese

Hur ska jag stå ut

Min älskade make, bästa vän och stora kärlek dog i en massiv hjärtinfarkt lördagen den 4 November 23:55.
Jag förstår inte hur jag ska kunna leva vidare.

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-01-20 skrivet av Dan

Skuldkänslan

Sorgen är en sak, saknaden en annan. Men skuldkänslan?

Jag kan inte beskriva Carins sista minuter, för mig var det timmar. Hennes ansikte påminde mest om den norska tavlan Skriet . Jag försökte få hennes ögon att blinka men dom for upp igen. Jag vet inte hur länge det varade men minst fem-tio minuter. Under denna tid kände jag mig som en stor svikare, Carin väntade sig att säga god natt och sedan somna, istället fick hon ett helvete sin sista tid. Mitt i fasan viskade hon med kristallklar röst ” Detta trodde jag aldrig ”.
Jag kramade henne när hon kippade efter luft och jag såg när pulsen på halsen försvann och hon äntligen fick frid. Jag la henne på plats och försökte stänga ögonen men dom öppnades igen. Jag tryckte på larmknappen och in trippade damen med en spruta och sa med sin brytning Har du ont Carin? . Jag stirrade på henne och sa att Carin var död. Är hon död? Vilken tid? . Sa åt henne att hämta en läkare som kunde dödförklara.
Nu började magsaften rinna ur Carins ...

Till gästboksinlägget
0 kommentarer  
2018-01-18 skrivet av Dubbel saknad

Evaan

Tänk vad livet kan vara hårt mot oss. Precis som er andra här har jag också drabbats av liknande. Min man och jag sitter och äter frukost, småpratar lite, bläddrar lite i tidningen med Nyhetsmorgon på TV innan vi ska iväg till jobbet. Han reser sig plötsligt upp och slår sig för bröstet, minuterna senare är han död. Detta var i 1 juni 2017 och precis sex månader (1 december 2017) senare hittar jag min lilla mamma död hemma hos henne. Jag blev orolig när hon inte svarade i telefon och åkte dit. Jag har två döttrar 21 och 23 år som även de mist två av de viktigaste personerna i sina liv. Mitt i min sorg är jag även deras mamma som numera är deras allt, jag gör mitt bästa för att räcka till och samtidigt också själv sörja. Tackolov har vi vänner och släkt som hjälper och stöttar. Har en fantastisk arbetsplats och chef som har stor förståelse. De ställer inga krav, de är glada bara jag kommer dit. För mig är det bra att gå till jobbet att försöka få in lite rutiner och vardag mitt i all...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2018-01-15 skrivet av Eva

Från att överleva till att leva

Jag miste min man julen 2016 efter att vi haft 39 år tillsammans, jag var 17 år när vi blev ett par.

September 2016 upptäckte man en tumör i lungan som skulle opereras men det blev inte så. Det visade sig i mitten av november att cancern spridit sig i hela kroppen.
Då rasade världen och det som gällde nu var att själv överleva dagarna.

Hur berättar man för sina barn att deras pappa och underbara morfar bara har några veckor kvar att leva? bilresan till dem och det samtalet kommer man aldrig att glömma.

Vi fick 5 fina veckor varav sista veckan på sjukhus. När man lämnade sjukhuset så hamnade man i en bubbla. Samtal/besök till familj, vänner, bekanta, grannar och arbetskamrater var så overkligt, så många man fick trösta. Idag är jag förvånad att jag klarade av detta.

Månaderna har sedan rullat på, började jobba lite smått men gick upp på heltid fr.o.m i höst. Bilresorna till och från jobbet har varit lite av frizon för mig, så många tårar som kommit då. Jag har haft hjä...

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
2018-01-12 skrivet av Elisabet

En tanje

Miste min bästa vän 2015 i cancer med metastaser.
Hon blev 50 år.

Till gästboksinlägget
1 kommentar  
 
Skapa inlägg      
Säkerhetsfråga  
Sogeti Helsingborgc="/Templates/Scripts/dd_belatedpng.js">